Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1853, sida 1

dörrar .. och dit strömmade nu alla stadens handelslystna. och hvad som var värrst af allt, detta hände midt för Jannes näsa — det vill säga, i huset midt emot. Den dagen som den nya boden öppnades, fick Janne för första gången kall soppa till middagen, ech Lisa var i ett förskräckligt humör. Steken var bränd, och sumppannan hade slagit omkull i spiseln, så att äfven kaffet var sämre än vanligt! . Vid kaffebordet suto de båda makarne och sågo på hvarandra, och på den nya butiken, och sedan åter på hvarandra. — Hm! — sade Janne och bet al en sockerbit, hvars andra hälft han lade tillbaka i skrinet, — hvad säger du Lisa? — Jag säger ingenting, jag! .— snäste LiSa, i det hun föstv .— katten på golfvet, men nog tänker jag desto mer. Få vål se huru länge det varar. — Men — vågade Janne att yttra, ehuru han märkte att barometern stod nära jordbäfning, — men karlen lär ha goda varor, sägs det. — Nå, har inte du det också? Nej det här duger inte .. Nej, det duger inte — försäkrade Janne. — Om du ville som jag — sade Lisa i det