Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1853, sida 3

Article Image
Carlshkhamn har hundsjukan (råbis Calmma) utbrutit. : Rättegångsoch Polissaker. Fredagen den 21 Oktober kl. emellan 8 och 9 på aftonen observerade poliskonstapeln n:o 58 Tapper under patrullering på vägen emellan handlanden Gustaf Melins hus och Klippan tvenne manspersoner, den ena betydligt längre än den andra, komma gående från elsstranden i grannskapet af Klippans brädgård och ställde kosan åt Kusten. Den mindre af dessa personer hade en fylld säck att bära. Tapper, som af deras utseende och skygga blickar, hvarmed de sågo sig omkring, drog genast misstankar att de icke vore i just så alldeles rätta ärenden stadde, anropade dem derför, hvarvid säckbäraren genast afkastade sin börda och tog till flykten. Den större tog då upp säcken i afsigt att äfven begifva sig bort, men eflersattes ögonblickligen af Tapper. Seende sig icke kunna undkomma med sitt byte, lade han det ifrån sig på vigen, men i det han, som lutat sig ned, åter reste sig unn tillfovade han Tapper ett djupt skärande under hakan med en knif, som han emellertid blottat — hvarefter han med säcken, den han återtagit, skyndSamt sprang sin väg ned åt vestra Kustgatan. Denna illgerning utfördes så hastigt att Tapper, som af smärta och blodförsust för några ögonblick miste besinnineen, förgäfves sedermera efterspanade bofven. Emellertid hade till polisens kännedom kommit att en högst djerf och vadlig tjuf, Måns Carlsson, allmänt känd under binamnet Calle Glasbatt. från Björketorps —Socken i Bollebyggds härad, samma tid varit synlig i Majorna. Emot honom uppstod genast misstankar att hafva föröfvat illgerningen, hvadan han esterspanades och slutligen greps i enkan Britta Maria Jonssons hemvist på Majberget, der han i sällskap med en annan straffad tjuf, Nils Larsson Gren, hade sitt tillhallVid den visitation som då å honom anställdes, befanns han innehafva, utom ett silfverur och något penningar, en fällknif, å hvars blad fläckar efter torkad blod voro synliga, hvarförutan en påhafd skjorta och byxor voro nedstänkta af blod. Någon dag derefter hade en dräng från Lindhoimen anmält för polisen i Majorna, att han sistliden söndag varseblifvit en omalad kista, stående på Lindholmens elfstrand, hvilken kista, hvars lock varit uppbrutet, befanns innehålla 10 å 12 små såkallande Nordboostar samt diverse fruntimmerskläder. Medan han betraktade kistans innehåll kom en honom obekant karl, ovanligt lång till växten, hvilken tillsade drängen attlata kistan vara; emedan denna voro honom tillhörig, under uppgift att 2:ne dylika blifvit honom frånstulna. Med detta besked aflägsnade sig drängen och sedan han hemkommit, berättade han händelsen för sin sader, som då tillika med sonen återvändt till kistan, den de funno tom och den okände karlen roende i en bat at staden. De förmodade derför att han tagit kistans innehåll med sig. — Denna kista, efter hvad sedermera blifvit upplyst, skall dagen förut blifvit stulen ur en båt vid Sänkverket, och lärer tillhöra skepparen Elias Svensson från Valön i Stala socken på Oroust, Den långa karlen misstänkes hafva varit samme Måns Carlsson, eller Calle Glashatt, som skurit Tapper och som troligen föröfvat ifrågavarande stöld. Vid den uudersökning, som i följd häraf förehades hos poliskammaren sistlidne Thorsdag, förnekade Mans Carlsson de honom till last laggda förbrytelser, och påstod bestamdt att han anländt hit till staden först sistlidne Söndags-eftermiddag. Han hade helt nyligen blifvit frigifven från Carlsborg efter der undergänget allmänt arbete och hvarest han gjort bekantskap med Gren, den han i Mandags träffat i Majorna. Att han innehaft klockan vill han icke vidgå och i afseende på blodfläckarne förklarade han att dessa a knifven endast vore rost — och på kläderna tjärslackar Undersökningen uppsköts för bevisningens förebringande och insattes Mans Carlsson emellertid i länshäktet. Poliskonstapel Tapper, som nu blifvit så tillvida äterställd från blesuren att han kunde vara närvarande vid förhöret, visade dervid såret, som befanns af omkring 4 tums längd och minst en half tums djuplek. Efter all sannolikhet kommer det att för lifstiden medföra ett vanställande ärr. Förre artilleristen Carl August Goberg stod i går inför pollskammarens dombord, tilltalad för det han i Thorsdags eftermiddag å Skeppsbrou fört oljud och dervid med hugg och slag öfverfallit poliskonstapeln N:o 16 Magnusson med flere honstaplar, då desse varit stadde i tjenstutöfning. Vid deta uppträde lärer ha så tillgatt, att Goberg ombord på ett af de Engelska angfartygen velat tvinga sig till arbete och da sådant vägrats honom, hade han utsarit i otidigheter emot besättningen, så att slutligen Magnusson sett sig nödsakad antyda Goberg att lemna fartyget och bron. Utan att lyda uppmaningen hade Goberg fortfarit med oväsendet, hvarföre Magnusson fattat uti honom för att föra honom bort; men dervid Goberg tilldelat Magnusson ett slag för örat att kasken fallit af. Magnusson hade då gifvit signal, på hvilken konstapel Ammelin kommit tillstädes och vid det denne äfven sökt att bemäktiga sig Goberg hade han slagit ikull Ammelin; emellertid kommo flere personer polisen till hjelp och lyckades slutiigen föra honom med sig till polisvaktkontoret, hvarifrån han insattes i finkan. En stund derefter, då vakthafyande poliskonstapeln, på Gobergs begäran, skulle bära in vatten till honom i finkan, hade han tilldelat denne ett slag under ögat, sa att ett häl deraf uppkommit. Goberg förnekade helt och hållet anklagelsen; men blef dock af vittnen derom fullt öfverbevisad, hvarför polisksmmaren dömde honom att för oljud och vald emot polisbetjeningen under utösnipgen af deras tjenst böta tillhopa 68 rdr 16 sk. banko, eller asstraflas med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd i stadens häkte, dit han, sasom lös person och utan kände tillgangar, genast aftördes, för undergående af förvandlingsstraslet. i Under loppet af förra veckan hafva inför poliskammaren blifvit handlaggde 218 mal, deraf 153 varit nvinstämde. Af dessa mål hafva 99 omfattat atal angående fylleri, till ansvar hvarför ett lika antal personer blifvit bötfällde; och ha de Sålunda ådömde böter . HAava nanadal mad starka 2. 22 or UA

2 november 1853, sida 3

Thumbnail