hvadan hela reformen blefve ett sådant der framsteg baklänges, som synes utgöra karakteren af det närvarande regerings-systemet. Om således det hvilande förslaget är i detta systems anda, så är det så mycket vissare i motsatt anda mot det system, som landets välfärd och som tidens förhållanden kräfva. Det synes oss alltså ej löna stort mödan att tala mycket om detta hvilande förslag, så mycket mindre som ridderskapet och adeln samt presteståndet nog sjelfva draga försorg om dess jordande. Sjelsskrifvenhetens upphörande utgör skäl nog för båda dessa stånd att förkasta detsamma.