af särskilda undantag från gällande försattningar, hvilket måste qvälva idogheten och menligt inverka på nationens moralitet: elt system, som befanns rådande icke endast vid srågor om rättighet att idka handel och näring, utan äfven olagligt utsträcktes till med beskattningen sammanhang egande afgifter. Ja, man ser att till och med den rättighet, som genom traktat med Ryssland medgafs till nedsättning af införseltull på en bestämd qvantitet spanmål, till hälften öfverflyttades på ryska undersåter; och regeringen påtvingade den ena staden högre tolagsasgister än staden sjelf begärt, såsom det påtagligen visade sig för att gynna en annan stads kommerciella fördel, samt utan afseende uppå att de undanryckte de allmänna fördelar, som bordt eljest kunna påräknas af en med betydliga statsmedel understödd kanal. Hit hörer äfven rådgilvarnes visade likgiltighet för hvad som Rikets Stander yrkat i oc h för det på enskilda kontrakter grundade indelningsverkets underlättande. De afstyrkte t. ex. Jemtländska roteringens bringande till likhet med öfriga rikets, oaktadt de bevekande skal som derför anförts och af R. St:r gillades; utan att ens fästa afseende uppå, att då denna rotering skulle återgå till den ursprungliga skyldigheten, provinsen, utan brott mot gifna löftens helgd, äfven hade rätt att endast se den användas till ortens eget försvar, och den således skulle minska landets disponibia militärstyrka. Man såg dem tillstyrka dispositioner af en enskild kassa, passevolans-fonden, som både konung och ständer försvarat vara rustoch rothållares egendom, till föremål, som oldrig vid kassans bildande voro afsedda, och de förändrade godtyckligt stadgandet om den för indelta infanteriets rekrytering tillåtna högsta ålder. Men om, på sådant sätt, rådgilvarne då visade sig underlåta, att skydda och befordra menigheters och klassers bestämda rättigheter, hvilken likgiltighet finner man ej tillika hos dem för befordrandet i andra delar af folkets fördelar. Vi vilja här blott anföra: afstyrkandet till R. St:s begäran, att helfrihetsbref icke måtte behöfva förnyas, då samma redare och skeppare finnas till fartyg; vågrandet att, genom allmän tillåtelse, låta alla stapelstäder få blanketter till de s. k. turkiska passen; det dittills vårt land okända förbudet för sortskaslandet af bref, under åberopande af främmande efterdö, men, men i öppen strid mot grundlagens forbud mot alla slags monopolier, vare sig för staten eller enskilta; den bekanta författningen, hvilken om den ej återkallats skulle varit en verklig skamfläck lor vårt af utländningen aklade sjöfolk; tillstyrkandet att anbesalla ölningsI möten i orter, der missväxt vållat stor dyrhet och en förlägenhet, som deraf måste ökas; afstyrkandet, att enligt R. St:s begäran stadga en billig grund för den ojemnt tryckande tungan att förse tågande trupper med proviant samt tydaingen af inqvarterings och tågordningarne på det obilliga och från andra stadganden afvikande sätt, att inqvarteringsersättning vägrades för trupper, som i helt andra än militäriska ändamål blifvit samlade. Här torde äfven böra erinras om rådgifvarnes förbiseende af syftningen i 16 Reg.-formen, då de tilistyrkt åtgärder som försvagat lagarnes kraft, utan att tillhöra benådningsrättens område; t. ex. återgilvandet af tjenster åt uppbördsmän, som af domstol förklarats sin tjenst förlustige, samt tilllätelsen att på annan man öfverlåta ett privilegium, hvilket domstol ansett vara af innehafvaren förverkadt. (Forts.)