— — 2— redan tänkt ditåt, ty nog kan man ha ett hjerta, fastän man är koppärrig, och har en sned axel. Dessutom var det ju en döendes vilja, och den måste man respektera. Knappt hade gubben laggt deras händer tillsamman, förrän hans tal blef oredigt, hans blick stelnade .. och han mumlade i afbrutna meningar: — Nu är jag nöjd . . jag kan gå hädan när som helst .. Hm! Janne, glöm inte att kräfva Anders i Lillbyn för silltunnan. — Lisa, blif en god hustru . . och du Janne, väg alltid ärligt .. och tag dig ingen bodbetjent som läser romaner — — och nu är jag trött . . jag vill sofva — — Och gubben Malm sof — sof de troendes, de ensaldiges ljufvaste sömn. Femton år hade förflutit sedan gubben Malm lade Jannes och Lisas händer tillsammans. Trenne lustrer, huru litet, betraktadt genom evighetens stora glas, — men för vårt dödliga stoft — huru mycket! Jannes handel hade sätt sin jemna gång, och det lilla hushållet hade förkofrat sig genom a flit s alltid bär så g mEter eme denna flit som alltid bär så goda frukter, emedan den verkar utan skryt. Fliten är en myra som genom otaliga mö