angående bankens förvaltning, som grundlagen tillerkänner Ständerna allena. 5. Befrcielser Åt enskilda från stadgade utlagor eller nedsättning i dessa, under andra vilkor än de lagligt föreskrifna. . 6. Försäljning af statens egendomar utan Rikets tänders dertill gifna bifall. 7. Inkräktningar på lagstiftningens område, genom sådane stadgars behandling såsom ekonomisk lag, hvilka dock tillhöra allmänna lagen, eller i dess stadganden ingripa. . 8. Bestämmandet af laga domstol för enskilde bolag, i annan ordning än stadgadt eller af Rikets Ständer godkänt blifvit. 9. Tillvallandet af rättighet, att för hvarje serskild fråga afgöra om sådant, som bordt vara underkastadt allmänna lagbestämmelser; såsom t. ex. enskilde bankassociationers reglementen. 10. Statsverkets inledande i ansvars förbindelser för fonder, som icke tillhörde rikets förvaltning, såsom t. ex. Barthelemy-sondens lån, m. fl. Men om man äfven i dessa mera partiella öfverträdelser, hvilka utan resultat underkastades riksrättens pröfning, icke vill finna en till lagligt ansvar bindande brottslighet, hvilken tafla upprullades likväl ej för hela landet vid 1840 års riksdag, såsom bevis på att konungens dåvarande rådgilvare under den föregående tiden, i rådslagen om allmånna mått och steg, icke uppfyllt sina skyldigheter? Och är väl denna tafla icke det starkaste försvar för den liberala pressens föregisna förföljelser mot styrelsen, då man finner, att det just är de vigtigaste föremålen i densamma, som utgjort ämnena för pressens kritiska behandling, under den föregående tiden. Visar den ej, om man icke förvillar sig i betraktelser af taflans enskilta partier, hvilka här och der kunna anses mindre väsentliga, utan grupperar innehållet och skådar karakteren af det hela, den sorgliga bilden af en styrelse, hvilken knappast synes hafva egnat ringaste uppmärksamhet åt någon enda af de anspråk, som nationen egde på aktning för sina lagar, institutioner och för det allmänna tänkesättet? Ser man ej i öppen strid med ansvarighetslagens åläggande, nalionalrepresenlahonens frioch rättigheter i många fall missvårdade; såsom t. ex. 1) genom vägrad sanction åt ständernas beslut angående riksdagsmannavalens tidiga förrättande: ett vilkor för de valdes tillfälle att bereda sig för det ansvarsfulla uppdraget; 2) genom underlåtenheten att upplysa konungen om representationens ovilkorliga rätt att förordna om allmänna medlens användningssätt, samt regeringens pligt att ej disponera dessa till annat än de af ständerna pröfvade behof och efter den upprättade staten; 3) genom inställandet af de förberedande arbeten, som RB. St:r ansett bordt genom en komitå utföras, för att kunna bedömma begränsningen af konungens och ständernas lagstiftande makt: ett vilkor för afhjelpandet af den oformlighet, att verkställande makten i något fall, kan upphälva sig öfver den lagstiftande; 4) genom tillstyrkande att icke lemna afseende till det mest beskattade folkets, allmogens, genom bondeståndet framställda begäran om undersökning och upplysningar angående kostnaderne för allmänna bevärings-inrättningen; 5) genom underlälåtenheten alt iakttaga de af R. St:r fästade vilkor för dispositionen af öfverskatten på handelsoch sjöfarts-fonden, hvarigenom dessa tillgrepos, utan handels-socictetens hörande; 6 genom tillstyrkandet, att undanrödja R. St:rs beslut angående bevillningsoch e chartar-sigillate-förordningarnes tillämpning, enligt dessas ordalydelse; 7) genom afstyrkandet till R. St:s begäran att få emottaga förslag till rättelser i författningarne om skalflaganingar. samt 8) genom ändring i den del al HR. Str beslutade charte-sigillate förordning, som alsåg alt genom förhöjd afgilt på kartors fullmakter minska flärden.