Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1853, sida 3

de så handlade; så hade jag ju kränkt hans karaktär. År det då väl möjligt finna något mindre sårande än det jag antog, och är det väl i sjelfva verket något annat än just rådsla, hviken känsla ingen rår för men under hvars intryck mången gör det som han eljest undvikit, är det väl något annat än den, som ligger till grund för alla spärristers olagliga tillgörande, under det de icke synas erinra sig eller förmå följa, hvarken författningar, eller sjelfva svenska läkaresällskapets bland skyddsmedel för friska gifna råd: att icke klenmodigt omgifvande sig med idel försigtigshetsmått, ängsligt sträfva att undvika faran, Ehvad motsidan härpå möjligen vill svara, så är dock min relation fullt sann: och jag vågar då hoppas att det ensidiga omdöme som hittills, i följd af de många laggda hindren för mitt hörande, kanhända hvilat öfver mig; numera antagit en meraopartisk rigtning, som icke skall ändras af ytterligare tidn. anfall af en person, som då han så strängt bedömer andra, naturligtvis eger sitt eget lugna medvetande, att icke hvarken genom skrifsätt eller handlingar, ha redan förut ådragit sig sjelf: ett allmänt och rättvist ogillande. Widön den 22 Okt. 1853. Filip W:m Weinberg,