Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1853, sida 1

Einer Trane. Medeltidsberättelse, från Danskan. (öfvers. af 6. —n.) (Forts. fr. N:o 251.) För dessa menniskor voro herremännens kif och strider ingenting; de utgjorde sin egen afskiljda verld. För dem begränsades Danmark så att säga af de djupa, hemlighetsfulla skogar, hvilka likt en mörk ram omfattade den gamla herreborgen. bDe tillbragte dagarna i hvarandras sällskap. Middagsklockan samlade de trenne familjerna vid ett bord, och då Pål och Ulrik om qvällarna återvände hem ifrån jagten, träffades man åter i höganlosts-salen. — Den åldrige Einer satt då i sin konstigt skurna ekstol, uppe vid bordsändan och omtalade sina bedrifter eller lyssnade jemte de andra på munken, som läste för dem ur en krönika. Tid och ålder hade ändtligen fått makt öfver Einer; håns skägg och hår hade blifvit hvita, men detta öfverensstämde väl med hans bruna, solbrända ansigte; i sina känslor var han dock ännu densamme som förut, mild och estergisvande emot Inger, häftig vid minsta motsägelse af andra, liflig och bestämd, som i sin bästa mannaålder. . Fem år hade sålunda förflutit, sedan Einer och hans broder Alrik möttes på Treldenzs, den aftonen, då sjökonungen blef fördrifven och flydde bort ifrån slottet. En eftermiddag i slutet af Augusti månad sutto Inger, Christine och Anna ute på svalen vid Barritskov