Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1853, sida 1

drömmer dig ständigt tillbaka i din ungdom, och tän ker inte på, att tiderna hafva förändrat sig sedan dess Vill stadsfolket in, så våga vi inte hindra dem; del bjuda kungens lag och befallningar. Denna milda stämma, som aldrig förut förfelat sir verkan, var äfven nu tillräcklig att lugna den ålder stigne krigaren; han gick tillbaka ifrån svalen, liksom vårdade han sig icke om att kasta en blick på ska ran, som nu red in öfver den nedsällda vindbryggan. En man kom uppför trappan; man hörde steg i korridoren, dörren gick upp, och anföraren inträdde en sam i rummet. Då han aftog sin stormhatt sågo alla de närvarande bekanta drag, — det var Jörringer, som stod framför dem. Hans första blick föll på Christine, den nästa gällde Einer Trane, som utan att låta märka sin förundran, gick honom stolt och lugn till mötes. — Hvad godt vill du och ditt folk? frågade sjökonungen. — Ack, Einer Trane! svarade Jorringer, er vill jag inte synnerligen godt, eftersom jag på konungens befallning kommer för att fängsla er såsom fribytare och ogerningsman, och föra er inför hans Nåds domstol i Horsens. . — Jag kunde tro det, svarade Einer föraktligt; hvar du visar dig, så gäller det alltid något ondt för mig och de mina. Och tror du då att jag godvilligt följer med dig? . — Nej Einer! svarade Jörringer lugnt och kallt, det tror jag inte, och derför ämna vi också bruka våld. 3 — Du är en dålig karl, Jörringer! sade sjökonunen. 2 —. ; Ä gm Det var en tid, då ni gaf mig ett bättre vitsord. Jag tjenade er så godt jag kunde, men så lönade ni