en turkisk stad. Omkring fem lieues längre ned, midt emot den vallachiska köpingen Tchernetz, ser man ruinerna al Trajani stora bro, hvars ännu qvarstående pelare och fem hvalsbågar vittna om djerfhet och fasthet. De mätningar, som blifvit gjorda emellan landfästena på båda stränderna visa att floden der har en bredd af en fjerdedels lieue eller 1,030 metrer, hvilket öfverensstammor med det mått och de tjugo hvalfbågar, som omtalas af senatorn och historikern Dion Cassius, hvilken skref under Alexander Severi regering, i tredje seklet. Längre bort finnas likaledes forssar och ett slags vattenfall, hvilka göra segelfarten mycket svår vid uppgående, utan att dock hindra den på något ställe. Den första vigtiga fästning vi komma till är Viddin, med en befolkning af 20,000 innevånare. Den har skapnaden af en halfcirkel, hvars diameter bildas af Donau. Den bildar en förlängd oregelbunden femhörning, med sörskansningar slankerade af vinklar och mot-flankerade af fem förträffligt byggda bastioner. Denna fästning har aldrig varit intagen af Ryssarne, hvilka, för öfrigt, aldrig fört någon större styrka emot öfra Donau. Nikopoli, en handelsstad, ruinerades och förstördes aldeles af Ryssarne år 1811. Den hade då 20,000 innevånare. Den har dock sedan dess repat sig något och räknar nu 10 a 12,000. Turkarne ägde fordom på vallachiska stranden den lilla staden Tourna med en broskans. Detta är en viglig öfvergångspunkt, som nog bör observeras af Turkarne. Också hafva förskansningarna omkring Nikopoli åter blifvit uppkastade, och Omer Pascha låter för närvarande derstädes uppföra nya verk. Det var just vid Nikopoli, som sultan Bajazet I med tillnamnet blixten, på den tiden, då Turkarne ännu icke voro herrar öfver Constantinopel, år 1396 vann en stor seger öfver den kristna hären, som kommenderades af Sigismund, konung i UnBern och broder till tyske kejsaren. Här finna vi ett ärorikt och blodigt minne af fransk ridderlighet i fjortonde seklet, och detta minne är värdt att intressera oss ännu i dag. Hela kristenheten hade skickat Sigismund hjelp. Ett tusen franska riddare, med sina bågskyttar utgörande en trupp af 6,000 man, skyndade dit på Donau. Med den lysande och djersva tapperhet, som utmärkte dem, störtade de öfver Janitscharerne, hvilka för första gången sågo sig slagna på flykten af de kristne. Men under samma tid segrade Turkarne öfver Sigismund på en annan punkt af slagtfältet. De franske riddarne, hvilka låtit hänföra sig att förfölja Janitscharerne, blefvo snart kringrända af turkiska arm6en. Länge försvarade de sig med förtviflans mod; 4,000 Turkars lik bildade liksom en vall omkring dem. Men i trotts af alla deras bemödanden och all deras tapperhet, nödgades de att gifva sig. Det var kärnan af franska adeln. Bland dem besunno sig furstar och kronans högste dignitärer. vi vilja t. ex. nämna grefven af Nevers, hertigens al Bourgogne son, connetabeln af Artois, grefven af Eu, marskalk de Boucicault, amiral de Vienne, Jacques de Bourbon, grefve de la Marche, grefvarne de Br6z6, de Bar och de la Tremouille. På sultanens befallning afklädde Turkarne dem deras väldiga rustningar och ashöggo deras hufvuden; endast grefven af Nevers, grefve de la Marche och marskalk de Boucicault sparades, emedan man hoppades en rik losepenning för dem. De kristne fingo sex år sednare hämnd på Bajazet genom den fruktansvärde Tamerlan i bataljen vid Angora i Mindre-Åsien. Der besegrades den grymme sultanen, togs till fånga och instangdes i en jernbur, der han slutade sitt lif dymedelst att han krossade sitt hufvud emot jernstängerna. (Forts.)