Article Image
ut RIIBIOTLAIIUu! PDäartlCla, 101 10 CallIKAU ldSlLIIIIIgars skull, hvarmed den är försedd, och för den lätta transporten på sloden. Man vet att Donau är Europas största flod. Den har sitt ursprung i Wärtemberg, samt genomlöper Bajern, Österrike och Ungern. Vid Belgrad skiljer den Servien ifrån österrikiska staterna; sedan den lemnat Orsova flyter den genom turkiska området samt utgör gränsen emellan Bulgarien och Vallachiet. Sträckningen af Donau, ifrån Orsova till Svarta hafvet utgör mera än 200 licu-. ) — derton befästade städer eller skansar, bestämda att hindra passagen öfver floden, höja sig på högra stranden (turkiska sidan); dessa äro Orsova, Berza-Palanka, Forentino, Viddin, Arzoul, Lom, Zibrou-Palanka, Bahova eller Orcava, Nikopoli, Sistova Routschonk, Turtukar, Silistria, Rasova, Hirchova, Matschinn, Isatchi och Toultcha. Vi inskränka oss här till denna namnförteckning, förbehållande oss att sedermera, vid berättelsen om salttägen, lemna nödiga detaljer om enhvar af dessa platser, om den roll de spela i krigstider, och om de belägringar som de uthärdat emot Ryssarne. Vi nämna här endast, att de vigtigaste af dessa platser äro Viddin, Routschouk, Silistria, Matschinn, Isatchi och Toultcha, icke i egenskap af stora fästningar, utan emedan de bevaka Donaumynningarna. Före fördraget af 1829, ägde Turkarne vid nedra Donau och på venstra stranden Ismail i Bessarabien och Brahilof i Moldau, tvenne platser, hvilka länge uppehöllo Ryssarne under de föregående krigen, och hvilkas eröfring hvarje gång förorsakade dem ofantliga förluster. De ägde också på samma strand den lilla befästade staden Guirgåvo i Wallachiet, hvilken tjenade dem till broskans för den stora fästningen Routschouk. För närvarande, då de icke äga någon fast fot på venstra stranden, så bör naturligtvis deras taktik bestå deruti, alt gå observationsvis till väga, och att noga bevaka Ryssarnes rörelser, för att kunna bestrida dem öfvergången, om de i tid få underrättelse om den af fienderna valda öfvergångspunkten. När Ryssarne förr öfvergingo Donau, hade de föga annat än naturhinder att bekämpa, emedan Turkarne aldrig infunnit sig starka nog att mota dem. Hädanefter blir förhållandet annorlunda, emedan passagen öfver en så stor flod är en af de äfventyrligaste krigsoperationer, då motståndaren är beredd och besluten att modigt hindra den. En ofantlig och liflig handelsrörelse äger rum på detta stora vattendrag, som sätter Wien och det öfriga Tyskland i förbindelse med alla Svarta hafvets hamnar. I krigstid skicka Ryssarne in på floden flottiljer, bestående af kanonslupar, samt vid arsenalen i Sebastopol särskildt för detta ändamål konstruerade fartyg, förande kastpjeser af grof kaliber. Turkarne hafva också flottiljer af stora beväpnade båtar, hvilka hafva sina stationer i flodens hamnar under deras fästningars kanoner, för att proviantera dem, förse dem med förstärkning eller bidraga till deras försvar i händelse af belägring. I. Fiodens lopp emellan Wallachiet och Bulgarien delar sig naturligt i trenne afdelningar: öfre Donau, från Orsova till Widdin; mellersta Donau, ifrån Widdin till Routschouk och Silistria; samt nedra Donau, från sistnämnda stad ända till hafvet. Innan floden hinner till Orsova är den sammanträngd emellan ett trångt pass, hvars stränder äro ytterst branta, strömmens hastighet är 11 lieue på timmen; sartygen måste halas uppför, och tillochmed ångfartyg hafva svårt att komma upp. Ofantliga klippor stiga upp ofvan vattenytan, och öfverallt ser man hvirflar och blindskär. Vägen som på ena sidan leder emellan Servien och Bulgarien och på andra sidan emellan Ungern och Wallachiet, är huggen i klippan på båda silorna. Den på Bulgariska stranden har blifvit huggen i trapplika afsatser af kejsar Trajanus, hvilket synes af en inskription, som ännu finnes på klippan. Vid slutet af detta pass vidgar sig floden och blir lugnare. Der bildar den en ö, på hvilken fåstningen Orsova höjer sig. Den är en rektangel eller aflång fyrkant med noch utgående vinklar, samt flankerad af sya bastioner a la Vauban, hvilka blifvit uppörda i sjunde seklet af Wenetianaren, general Tosca, då i Turkisk tjenst. Det gifves tvenne städer al samma namn, belägna midt emot hvarandra: Alt-Orsova, en österrikisk stad vid Ba

27 oktober 1853, sida 3

Thumbnail