Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 oktober 1853, sida 1

Biner Trane. Medeltidsberättelse, från Danskan. (öfvers. af 6. —n.) (Forts. fr. N:o 248.) Nattens mörker var gynnande för soldaterne; på ljusa dagen skulle till och med den mest oförskräckte besinnat sig innan han företog detta vågstycke, der lifvet berodde på ett osäkert steg, der man öfver sig såg endast luften och den lodräta lerväggen, och under sig sloden med dess kantiga och hvassa stenar, mot hvilka vågorna skummande bröto sig. Då de sex man, hvilka förde den andra stegen; kommo upp till Jörringer och hjelpte honom att göra sast den vid trädet, sade en af dem. — Jag vet inte huru det kommer till, Jörringer, men mitt hufvud värker så illa, det susar för mina öron och mina ögon bländas. Ilvad kan det vara? — Det skall jag säga dig, svarade sjömannen, du har arbetat för ifrigt dernere, och nu har du blifvit trött, kan jag tro. Du behöfver något att stärka dig med, lilla Rasmus. och derföre måste vi laga så, att vi så fort som möjligt komma upp i borgen. — Ack nej, Jörringer! svarade karlen, hvars likbleka utseende doldes ar mörkret, jag bensver inte dricka, tvertom tyckes det som om jag skulle dåna af. — Låt ingen höra det, Rasmus, låt ingen höra det; nu skola vi strax stiga upp igen, jag följer tätt efter dig, men akta dig att du inte gör något felsteg, ty jag