kyrkan i st. f. moderkyrkan, var, såsom saken först företedde sig, nåstan likgiltigt. och dersöre kunde det icke annat an fortryta, att kyrkoherden Johansson behagade sramställa hela vår uppgift såsom en osanning?, hvilket uttryck de närvarande herrar insändare icke aktat för rof att upprepa, ehuru det torde vara någon skillnad emellan en osanning och ett ofrivilligt, föga vigtigt misstag i afseende å en sådan detalj, som orden: Surteby kyrka, i st. s. en kapellkyrka hörande till Surteby pastorat. De ärade insändarne torde icke förtanka oss, att vi anse, det icke blott vanligt sundt förnuft, utan äfven den hyfsning, hvarpå de utan tvifvel göra anspråk, hade fordrat, att de iakttagit denna skillnad. Som vi ej yttrat ett ord om karakteren af det tjenstefel, hvarför tit. Grundberg fått plikta, så ha vi med denna sak väl ingenting att göra, men rättvisan synes oss dock fordra det erkännande, så vida vi kunna vara öfvertygade att insändarne framställt saken i dess rätta dager, att br Grundberg fått temligen dyrt pligta för sin förseelse. Ett eget argun — un hans försvar är likväl den anmärkningen, att han reste ulan alt begära tillstånd af domkapitlet, derför att han förutsåg att denna begäran ej skulle bifallas. (ÖKAKOLSAg AA —