det trängande benoslver Ior Heta Jolkes eller hela folkklasser att få rättelse deri, icke ens möjligheten att finna medlen till att utan enskilta lidanden tillvägabringa dessa rättelser eller förbättringar, som böra bestämma en regerings bemödanden eller lagstistarnes verksamhet för densamma! Det är endast långsamheten, som afgör förbättringarnes verkstälibarhet och trygghet! Hvilken statsmannavishet ådagalägges icke i dessa våra konservatives politiska grundsatser? Med trög-djuret eller den så kallade Sengångaren till förebild, se vi dem, af idel grundsats, hänga och klättra i de gamla stamträdens murkna grenar, och om dessa brista och de falla till marken, hänga de sig åter upp för att tära: den ena delen eller de stock-konservativa den gamla jernekens ollon och de andra reformerande och rätta politiska kurrarne, sina läckra kottar i den evigt grönskande fosterländska suren. Afskyn för frihetsträdets frugter, är icke deras föreningsband; visst ej, ty många af dem skulle väl vilja smaka på dessa, men trädet står så långt bort — det fordras så mycken tid att sträfva dit; det är så overkställbart och vådligt. Låtom oss derföre lemna dem i fred uti sina stamhåll, sedan vi sett den djupa visheten i en af deras politiska grundsatser. En hvar, årlig liberal vet, att hans parti aldrig estersträfvat något overkstållbart eller samhållsrådligt. Påståendena härom äro temligen samvetslöst utkastade af dem, som ännu hemta fördelar af inskränkningarne på det allmänna rättstillståndets område och missbruken af den ölvermakt, hvilken segrande privat-intressen lyckats befästa i statens inrättningar. Annu har — vi våga uppmana Sv. Tidningen att bevisa motsatsen — det liberala partiet, då det haft någon öfvervigt inom vår oefterrättliga ståndsrepresentation, och hvilket egentligen blott egt rum 1823 och 1840, samt eljest högst sällan i några särskilda frågor, aldrig begärt något overkställbart och vådligt, men onekligen mycket, som kunnat fordra offer på fosterlandets altare af gamla, alla nyttiga och betryggande förändringar i samhållsinrattningarne förhindrande undantagslagar, privilegier, monopoler och företrädesrättigheter, stridande mot andan i den friare statsförfattning, som svenska folket tillförsäkrades, då det med oerhörda uppoffringar befästade sin throns sjelsständighet, under förhoppning att derigenom hafva betryggat fosterlandets oberoende och sina efterkommandes, på allmän menniskorätt och personlig säkerhet grundade frihet. I detta afseende må man ej åberopa enskilda hugskott eller förslager — ty sådane bevisa ej det ringaste, då de icke blifvit understödde af den liberala pluraliteten; och märkligt nog tillhöra dylika förslager, om de varit mindre välbetänkta, såsom t. ex. just friherre Åkerhjelms om öppen votering på riddarhuset, hvilket skulle gjort den redan under slutna voteringen osjelfständiga hofoch tjenste-adeln ännu mera ofri i utöfningen af sitt sjelftagna representantkall, just sådana sig så kallande ärlige, som sedan öfvergått till motståndarne. Deremot torde man, utan att åsidosätta all aktning för sanning och rättvisa, icke kunna förneka, att just de förbättringar, som visat sig efteråt varit verkställbara och icke vådliga, utgått eller blifvit understödda af de liberale. Derom vittnar oemotsägligen, ibland mycket annat, som vi här förbigå såsom varande af underordnad vigt: 1823 års åtgärder, att skilja statsskulden från banken genom riksgäldskontorets sjelfständiga ordnande; att genom offentlighet åt bankens angelägenheter gifva garantier åt nationen och inom bestämda gränsor stadga metalliska värdet af bankens sedlar, att ordna statsverkets anslag och utgifter så, att det kunde vara oberoende, genom alla utgifters inskränkande till dåvarande beståmda tillgångar, samt att begära förenkling och reduktion af hemmansräntorna, och rättelse i skattläggningsförfattningarne; att göra representationens granskningsrätt öfver styrelseåtgärderna och statsmedlens förvaltning fullständigare; att söka göra folkets sjelfbeskattningsrätt genom representationen, i tullbeskattningsfrågor gällande; att från förvaltningsverken afsöndra rattsfrågor: att yrka införande af en modisierad ministerstyrelse; att föreslå en förändrad organisation af styrelseverken; att framkalla revision af skolordningen; att förmå regeringen till utförande af de reformer för näringsoch handelsfriheten, som långt förut lofvats nationen, men regeringen först då låtit förbereda.