Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1853, sida 3

rande på rof, soljde fartygets rörelser, och man träffad derför hastigt anstalter att rädda styrmannen och hun. den, derigenom att man saktade farten och nedkastadc en mängd tåg ifrån fartyget. IIafssodjuret hade redar öppnat sitt gap, då det såg styrmannen falla örver bord, och ämnade just störta sig på den olycklige, då den stora och glupska Newfoundlandshunden kastade sig emellan dem. Hajen blef så förskräckt vid åsynen af det fyrfotade djuret, hvars like den troligtvis aldrig förut sett, att den genast dök ned i djupet. Emellertid, under det Styrmannen, som blifvit svårt sårad i armen af hundens tag, hissades upp på däck, visade sig hajen ånyo och snappade efter hunden, som man endast halfvägs hade uppe ur vattnet. Till allas glädje slapp den trogne hunden undan endast med förlust af sin svans, den hajen kom tids nog att räcka och som den också borttog i ett nu, utan att för öfrigt lemlästa det kloka djuret. Man hade således den outsägliga glädjen att se både styrmannen och hunden komma upp på däck åtminstone med lifven räddade. En Kinesisk stobTDamImg:. En utmaning är någonting okändt i Kina, men Teh-ow-lontao, en rebellches, Som Ci kunde förmå vicekonungen af Kanton lemna sin välbefästade Ställning, skickade honom ett utmaningsbref: Jag har förnummit, säger han deri, att ers höghet har hitfört trupper för att underkufva och utrota oss, men jag önskade veta huru ni vill undvika det öde som väntar er? Ni är rädd att strida mot OSS. Ni år synbarligen utan styrka eller mod; eller hår ni har ställt edra trupper i ordning till slagtning, öfverväldigas ni af fruktan och förvirring just då bataljen skulle börja. Om ni verkligen har något förtroende till er styrka och edra resurser och ni — i trotts af eder bestämda svaghet — tänker er kunna underhålla en fäktning, så utfäst någon snart inträfsande dag att vi med ens må afgöra i ett enkelt handgemäng, hvilken af oss skall gifva efter och hvilken skall segra, och sålunda frälsa från en säker och allmän förstörelse dessa stackars soldater, hvilka ni låter slagtas plockvis. Vid emottagandet af detta utmaningsbref, hvilket är emot bruket i detta land, hvarest syftemålet är att lefva så länge och taga så mycket vara på sig sjelf som möjligt, råkade vicckonungen i yYtterlig vrede, som ännu mera ökades då han fick läsa ett stort plakat, deri ett pris blef satt på hans hufvud. Under inflytande af det yttersta raseri vågape han sig utom gränserna af sin vanliga försigtighet och utom stadens befästning. Sittande i sin palankin bars han i spetsen för sina trupper, hvilka gjorde en hel dags marsch mot fienden. Men då han kom på endast nåera få lis afstånd från honom, tyckte han solen för varm, och att han gjort nog för att visa sin militärbravur, hvarföre han gaf sin armde ordres att vända lillbaka till staden. Sålunda slutade vicekonungen af Kanton sin första kampagn emot fienden.