snillrika infall bliktrande konversation skall icke så snart glömmas. Carl Jacob Hemberg föddes den 7 Febr. 1804. Efter slutade studier inträdde han först i Konungens kansli och Kongl. Götha hofrätt, men öfverlemnade inom kort tjenstemanna-banan för att ingå i sadrens handelsfirma här i staden. Sina insigter utbildade han ännu ytterligare under åtskilliga resor på kontinenten och öfyertog, efter sadrens död år 1834, sjelf husets firma i kompani med nu mera aflidne grosshandlanden Backer. Förluster och brydsamma konjunkturer tvingade honom dock redan 1845 att upphöra med handeln och kort derefter började äfven hans helsa att deklinera. Under de sednare åren kunde han sällan lemna sina rum; men hans själ bibehöll ännu alltid till en stor del sin fordna liflighet och hans goda lynne fortfor äfven under de kroppsliga plågorna. Under sista tiden började hans helsa mer och mer aftaga och han anade att hans återstående dagar voro räknade. Utom åtskilliga kommunala bestyr under sin verksamhetstid, innehade den aflidne här på platsen flere utländska konsulater, nämligen det Ryska, Franska, Belgiska, Danska, Nordamerikanska, Preussiska, jemte Lloyds agenturen och bade stått i beröring med flere af samtidens märkligare personligheter så väl inom, som utom landet. Bland sina intimare vänner hade han äfven räknat skalden Tegnr. Hjelpsam och välvillig mot alla, höll han under lyckans dagar sin kassa städse öppen för vänner och behöfvande, och der ett godt råd tarfvades viste hans fyndighet utvägar i de mest invecklade förhällanden.— K. M. har, i ösfverensstämmelse med hvad generaltullstyrelsen föreslagit, meddelat följande förändrade föreskrifter i afseende å behandlingen af så kalladt strandvraksgods och redovisningen för deraf inflytande medel, neml.: I:o att, då strandyraksgods anträllas, vederbörande tullkammare skall om besigtniug deraf föranstalta, med iakttagande att, derest besigtningen sker i stad, tullkammaren bör, med stöd af 207 uti K. M:ts den I Okt. 1831 fastställda reglemente, hvarefter de vid tullkamrarne och tullinspektionerna i riket anställda tjenstemän och derunder lydande betjening i sina sysslor hafva sig att rätta, dertill begära biträde af en magistratspersou, samt att, då dylik förrättning eger rum å landet, tullkammaren må efter sig företeende omständigheter antingen om verkställighet deraf anlita vederbörande kronobetjent eller ock dertill förordna någon af tullbevakningen, med biträde i vigtigare fall af en eller flera sakkunnige personer, dem tullkammaren jemväl eger utse; 2:o att alla auktioner till försäljning af strandvraksgods, såväl i städerna som på landet, skola af vederbörande tullkamrar och konfiskationskontor eller genom deras försorg förrättas; och må för dylika förrättningar provision beräknas med 2 procent å försäljningsbeloppet; samt 3:0 att de för försåldt strandyraksgods influtne medel skola af tullkammare eller inspektion redovisas på enahanda sätt som för konfiskationsmedel är föreskrisvet. —P. S. Då tidningen lades i pressen kl. 3 4, hade snällposten från Stockholm ännu ej anländt.