Einer Trane. Medeltidsberättelse, srån Danskan. (Öfvers. af 6. —n.) (Forts. sr. N:o 245.) Elfte Kapillet. Ett frieri. En mörk afton vid midsommartiden samma år, såg man en skara af fem och tjugo man tåga igenom Trelde skog, på vägen, som leder ifrån hafvet och Kasserodde. Männen voro beväpnade med morgonstjernor, stridsyxor och svärd. Anföraren, som gick framför dem, bar en pansarskjorta af stålringar; på hufvudet hade han en stålhusva, hvars kam slutades i en spets, och i handen ett långt tveeggadt svärd. Närmast honom gick en högväxt, bredaxlad man, till hvilken anföraren då och då rigtade några dämpade ord. Sedan männen en stund fortsatt sin marsch, utan att göra annat uppehåll än det, som den igenväxta vägen och de nedfallna trädstammarne på flera ställen tvungo dem till, började skogen att blifva ljusare och öppnade sig ändtligen med utsigt åt en stor slätt, genomskuren af en bred och strid ström, som längre bort utföll i hafvet, och på hvars motsatta strand höjde sig en mycket brant backe. På yttersta kanten af backens topp stod en mur; bakom denna syntes de smärta tornen af en gammal riddarborg, i hvars små fönster månen, som då och då tittade fram emel