Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1853, sida 1

— Jag behöfver ingenting sådant, svarade Anna, i det hon lade handen på sitt bröst, härinne, Pål, bor en liten sångfågel, som sjunger ditt namn för mig ifrån bittida om morgonen till sent på aftonen, ja kanske också om natten, eftersom jag hör det i alla mina drommar. Nej, då är mitt arbete bättre, ty jag har börjat att brodera åt dig ett axelgehäng med konstig stickning och sömnad; det skall du få engång, när jag blir din trolofvade brud; och så länge du bär mitt gehäng, skall det gå dig väl, ty under det jag syr på det, så ber jag till den heliga jungfrun för din lycka. — Men når vill du blifva min trolofvade brud? frågade Pål häftigt. — Sedan, svarade hon leende. — Det är så långt till sedan! Tror du att din moder är gynsamt stämd för oss i afton? — Ja, kanske, hviskade Anna rodnande; men jag vågar inte följa med dig upp. — Åh jo visst, lilla Anna! hvarifrån får jag väl mod att tala, om jag inte kan hemta det ur dina milda, fro-——, 20Bog tager dig i hand nu genast, och Så gå Vi begge in till din moder och såga henne våra hjertans tankar, och bedja henne att tala ett godt ord för mig hos Einer Trane. — Men om han nekar sitt bifall, Pål, sade Anne ängsligt. o min Gud! då blesve jag aldrig mera glad i denna verlden. — Det gör han inte, svarade älskaren med tillförsigt. Din fader är en sträng man, men han är god derjemte, och skall inte förorsaka oss två unga men niskor en så stor sorg. — Jag skulle gå i kloster om han afslog våra bö ner, sade Anna. (Forts.)