den först lemnats d. 3 Oktober. (Utal andra underrättelser från Konstantinopel vill synas, att denna stadfästelse icke gerna kunnat lemnas senare än d. 29 Sept.) Stormuslis fetwah, utan hvilken ett krig af Turkiet, enhgt religionens bud icke kan äga rum, utkommer denna gång blott såsom ett utlåtande al den presterliga myndigheten till sultanen, att det tillämnade kriget icke är stridande emot religionen, och storherrens bifall till kriget har redan föregått densamma. Till Portens krigiska beslut hör äfven en ny utskrifning af 150,000 man landtvärn och rekryter, hvilket beslut redan fredagen d. 30 Sept. — såsom man torde hafva sig bekant är fredagen Mohamedanernas sabbat — upplastes i alla moskker. Vid den åsigt, som är rådande i hela landet, att musulmännens existens står på spel, betviflas icke att äfven denna truppmassa skall uppställas. På penningar torde det ej eller bli någon brist, då vid det nu bestämdt förklarade kriget de, som hittills trodde att penningar blott bortkastades på demonstrationer, skola icke längre undandraga fosterlandet den hjelp de kunna erbjuda detsamma. I hvarje fall har Turkiet obestridligen utvecklat krafter, som man icke tilltrodde detsamma, och härigenom bekräftas den meningen, att man icke så lätt blåser omkull ett sådant rike. Vi låta nu äfven följa ett utdrag ur en skrilvelse från Konstantinopel al samma datum i Wienerbladet Wanderer: Storviziren har redan fått uppdrag att utföra stora rådets beslut, hvilket lyder på krig. Den I tillsändes alla turkiska. myndigheter, äfvensom turkiska sändebuden vid främmande hof officiel underrättelse om detta kejserliga beslut. Det säges att en adjutant hos sultanen afgått till Omer Pascha med order att börja fiendtligheterna för det fall, att Gortschakost lemnar utan afseende den till honom stälda uppmaning att inom 15 dagar utrymma surstendömena. Från Asien inlöpa underrättelser, enligt hvilka Ryssland der predikar det heliga kriget emot Islam. Den armeniske patriarken i Etschamiazim går så långt i sitt nit, att han anbefaller utrotandet af de otrogne. Franskagesandt en de la Cour har, troget biträdd af sin tolk, hr Scheffer, in i sista stunden användt all möjlig möda att öfvertala och truga Porten till antagandet af Wienernoten i dess oförändrade skick. Då hans beteende härvid varit, ringast sagdt, taktlöst och olörsynt, har den misstanken börjat uppstå hos Reschid Pascha, att Frankrike spelar under ett täcke med Ryssland! (man får dock icke förbise, att detta skrifves af en österrikare i en österrikisk tidning.) — Porten har förklarat stormakternas sändebud, att den med dem icke kan inlåta sig i nya underhandlingar och konferenser, innan de erhållit nya instruktioner hemifrån. Porten vill afvakta den verkan, som underrättelsen om krigsförklaringen skall göra på de främmande hosven. — Bildandet af en reserykorps på 60,000 man är anbesalld. Den skall stationeras omkring Ådrianopel. Generalsalttygmåstaren har beslutat, att denna armekorps skall förses med hundra 12 och 24 pundiga artilleripjeser. De store hafva lofvat att lemna de till detta artilleri nödige hästar. Ålla landtvärnister och frivilliga från Konstantinopel skickas till Adrianopel, dit likaledes 16,000 ryttare från Arabien, Syrien och Kurdistan begifva sig. Till chef för denna reservarm6 är utnämnd den krigiske Redschi Pascha. — De förnämsta kapaciteterna i turkiska ministeren, en Ruschid Pascha, en Mehemed Ali Pascha, taga finanserna om hand. — I Konstantinopel är allt lugnt och muselmännen ådagalägga, oaktadt sin krigiska enthusiasm, de broderligaste tänkesätt emot de kristne, Slutligen få vi äfven anföra det hufvudsakligaste af hvad LIndep. belges korrespondent i Konstantinopel skrifver derifrån under den 3 dennes: Den 1 hafva de fyra makternas sändebud fått del af den proklamation som Porten skall utfärda (till nationen?) och af den skrisvelse, som, sluten ur Reschid Paschas goda penna, Omer Pascha har att tillställa general Gortschakoff med uppmaning till denne att utrymma surstendomena. Proklamationen utsluter ej hvarje ytterligare underhandling. Detta är en koncession åt de andra makterna, utverkad af deras sändebud, men den har stort ingenting att betyda. Man kan ju underhandla, medan kriget rasar som häftigast. — Om Gortschakysr ei bryr sig om Omer Paschas upp: maning (öfver Wien har man ju redan fått ve ( han derå aflåfjt att 8 D 8