Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1853, sida 2

inrikes Nyheter. Götheborg. Dagens rapporter om kolera-sjukdomen upptaga: Götheborg och dess förståder: Insjukn. Döde. Tillfriskn. Qvarl. Från sjukdomens början till d. 19 Okt. kl. 9 f. m.. ... 989. 548. 386. 55. Derifrån till d. 20 Okt. kl. 9 f. m. ... 5. 1. 5 — Tillsammans 994. 549. 391. 54. Hvaraf på sjukhus — 256. 193. 24. Och inom enskilta hus — 293. 198. 30. Majorna: Insjukn. Döde. Tillfriskn. Qvarl. Från sjukdomens början till d. 19 Okt. kl. 9 f. m. ... 447. 174. 255. 18. Derisrån till d. 20 Okt. kl. 9 s. m. . 0 — — 2. — Tillsammans 447. 174. 257. 16. Hvaraf på sjukhus — Hö. 66 6. Och inom enskilta hus — 19. 191 10. I skånska tidningarne läsas följande tvenne löjliga spärrningshistorier: Norrska skepparen Olssen ankom nemligen till Malmö redd med last af sill. Från fartyget tog han en båt och begaf siggenast i land hvilket ingen hindrade och hvarest han äfven lyckades försälja lasten. Olsson återvände derefter till sitt fartyg för att få det in i hamnen, men dit ankommen måste han underkasta sig den vanliga rökningen i sex timmar oaktadt han förut Jika lång tid haft fri beröring med staden. En flicka, försedd med sundhetspass från Lund begaf sig ut på landsbygden för att helsa på sin syster. Då hon vistats der ett par dagar hade någon skälm naturligtvis på spektakel, satt ett rykte i omlopp att hon kommit från Köpenhamn direkt öfver Landskrona. Presten en lika rik och snål som myndig sockenpatron och som var så rädd för döden och koleran som en katt för het gröt troende sig måhända skola blifva odödlig, hade uppsnappat ryktet och sände genast sundhetsnämnden såsom sina handtlangare åstad för att undersöka förhållandet och låta spärra det farliga stället. Dessa utskickade sundhetshjeltar hade redan beställt vakt a 1: 16 bko om dagen hvilket det spärrade husets ägare skulle betala. Vid framkomsten uppvistes sundhetsbetygen och ehuru man härigenom stod så slat som om man sått sig en munsisk, så började gubbarna likväl, för att ej bli utskrattade, alt göra sina enfaldiga invändningar, menande som så, att hon väl äfven under resan kunnat besöka Lund och der få sig ett betyg, men att detta icke hindrade att hon ju ej nyligen kunnat varit i Köpenhamn. Ja man började slutligen att granska hennes dialekt och gubbarna gåfvo sig in i en ganska treslig och kurtisant diskurs med flickan för att höra om hon icke möjligtvis bröt på danska. Men förgafves. Hennes uttal var fullkomligt skånskt. Hvad var då alt göra? Man stod tvehogse, emedan man fruktade för prestens vrede. Men nu hade händelsevis flickan i annexförsamlingen en morbror, en mycket ansedd och för presten trovärdig person. Det beslutades alltså att om hon kunde skaffa hans intyg öfver att hon ej kommit från smittad eller för smitta misstänkt ort, så fick det stå sitt kast