Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1853, sida 2

LAA —U— — Theater. De tre pjeser, som i går afton gåfvos voro uppstallda i vederbörlig ordning. Man började med Amors pilar, öfvergick till Malins brölI lop och slutade med: Så vårdas ett barn. Om alla pjeserna kan man uttala det korta, men mycket innehållande ordet, att de voro roliga, och framkallade en nästan fortsatt munterhet hos publiken. I första pjesen måste vi med beröm nämna mille Deland och hr Hansson. Den förra var älskvärd och intagande och spelade sin rol med lislighet och sanning; den sednare hade, det sagnar oss att få säga det, aflagt de stela manår, han hade då vi först sågo honom, rörde sig ganska ledigt och utförde sin rol rätt okonstladt, ehuru han var något för kall, för att hafva burit sin älskades ör-ring på sig i två, tre år. Malins bröllop var en monolog-vådevill, utförd af mille Deland. Det var väl egentligen den vackra bruden och det naiva sätt hvarpå hon utförde sin rol, som gaf stycket sitt värde. Emellertid framkallade det ganska lisliga applåder, som icke slutade förrän mille Deland efter styckets slut ännu en gång visade sig. Så vårdas ett barn var en något öfverdrifven, men mycket pikant teckning ur pariserlifvet. En svag och lättrogen moder, som genom sin slathet skassat sig en okynnig dotter och krypande, bedragliga tjenare; en barnunge, med tidigt utvecklade anlag för en dame af stora verlden; en betjent å la Leporello och en kammarjungfru, som begagnar sin frus mantilj på den offentliga balen. Se der karaktererna. Handelsen är helt enkel. Baronessan, den ömma modren, reser på en bal och anförtror sin dotter, sin engel, åt jägaren och kammarjungfruns trogna och pålitliga vård. Men knappt är frun utom dörren, förr än desse också besluta gå på bal. Olyckligtvis vaknar engeln och begynner befalla Jägaren att roa sig. För att bli henne qvitt, nödgas man taga henne med sig på balen. Baronessan kommer hem. Stor förvirring. Den lilla fröken är försvunnen, men hemkommer slutligen buren på en hussars (den ende oklanderlige personen i hela sällskapet) axlar. Alla misstankar asböjas genom de djerfvaste lögner och baronessan går till sängs, först sedan hon belönat sina trogne tjenare med en louisdor hvardera. — Man finner att denna skildring är lärorik nog. i Stycket utfördes med fransysk lislighet. Hr Deland, såsom betjenten, var ypperlig; hans lilla dotter ett litet förträffligt aktrisämne, som han sjelf kallade henne, då han vid pjesens slut presenterade henne för publiken; fru Hallberg, såsom kammarjungfrun, förtjenar allt oford. Under hela pjesens lopp gaf publiken sitt bifall tillkänna, genom lilliga applåder, och eser spektaklets slut inropades hr Deland med nans lilla dotter, som derigenom sörvärfvade sig en stor konfektpåse. TE — —