d. 15 Sept. skildra truppernas helsotillständ såsom ganska tillfredsställande. Utaf de 15,000 man, som stå vid Schumla, besinna sig blott 300 på lazaretterna. Ett motsatt förhållande ägde rum i ryska armen, der sjukdomar och brist på lissmedel anstälde stora härjningar, och vid hvilken, enligt hvad det försäkrades, rymningarne skola blifvit mycket talrika. Turkiska armen är så uppstäld, att korpser på ungesar 10,000 af åtskilliga vapenslag stå på särskilta punkter och lätt kunna sammandragas. Trenne starka försvarslinier äro bildade och försedda med fästningar och förskansningar. Första linien är Donaufloden, den andra räcker från Varna till Schumla långs foten af Balkanbergen. ben tredje linien går från ån Kamick i vestlig riktning öfver Balkanbergen och Sophia. Tillochmed denna sistnämnda skall räkna 120 besastade punkter. Enligt korrespondenser i franska tidningar erhöll turkiska armen fortfarande förstärkningar och den lifvades af den största enthusiasm. Men bristen på goda officerare blef allt kännbarare och man befarade, att Omer Pascha sjelf icke torde vara vuxen den honom anförtrodda ställning. Turkarne hafva, af politiska skäl, till utestängandet af ryska spioner och agenter, vid högra stranden af Donau anordnat 5 dagars karantän för alla personer, som komma icke blott från Donaufurstendömena, utan från alla ryska provinser. Från Persien berättas, att 88,000 man persiska trupper ligga församlade i ett förskansadt läger vid Sultanieh, och att Schacken begifvit sig till detta läger. Ryssarne skola skickat en del af besättningen å sin flotta i Sebastopol till Donau för att uppkasta förskansningar vid Ismail. — Enligt en skrifvelse från Galacz af d. 20 Sept. hade nyligen ditkommit från Scbastopol 4 krigsgoeletter och 8 kanonslupar. — I Bucharest inrättades militärsjukhus i en storartad skala, som antyder att Ryssarne bereda sig på en hård kamp. — Ett rykte förmäler, att furstarne i Donaufurstendömena skola afsättas och styrelsen öfver dessa länder anförtros åt furst Mentschikofl. Besannas detta rykte, så inträffar hvad vi förutsagt, att czaren till en början stillar sin aptit med dessa länder. J. des Debats meddelar följande upplysningar rörande turkiska armäåns högste befälhafvares, Omer Paschas person: Omer Pascha är född 1801 i Vlaski, en i Ogulinska kretsen, 13 mil från Fiume uti österrikiska Kroatien belägen ort, af kroatiska föräldrar. Hans familjnamn är Lattas. Hans fader var kretshöfding, hans onkel prest af grekisk-katholska kyrkan. Sedan han mycket ung inträdt i mathematiska skolan i Thurno vid Carlstadt i Siebenbärgen och med utmärkelse fulländat sina studier, inträdde den unga Lattas i brooch vägbyggnads-korpsen, som i Österrike är organiserad på militärisk fot. Ar 1830 begaf han sig, till följe af en tvist med sina förmän, till Turkiet och gick öfver till mahomedanska läran. Chosrew-Pascha, som då var seraskier, tog honom under sitt beskydd, lät honom inträda i turkiska armån och gifte honom med sin myndling, en af de rikaste arftagerskor i Konstantinopel, dottern till en janitscharchef, som han 1827 låtit nalshugga jemte de andra upproriska janitscharerna. 1834 var Lattas, som antagit namnet Omer, redan bataljouschef och blef af Chosrew Pascha utnämnd till adjutant och tolk hos general Chrzanowski, som fått sig uppdraget att inöfva de turkiska trupperna i den europeiska krigskonsten. Omer blef sedan sysselsatt vid turkiska armåens reorganisering och befordrades ständigt af Chosrew Pascha och anförtroddes efterhand kinkiga uppdrag och vigtiga kommando. Oroligheterna i Syrien och albanesiska upproret 1846 gåfvo honom tillfälle att utmärka sig. Han skickades till Kurdistan, och det lyckades honom att bringa detta hittills oberoende landskap under Turkiets välde. 1848 blef han chef för turkiska ockupationsarmen i Moldau och Wallachiet; 1851 tvingade han såsom öfverbefälhafvare för bosniska armån beperna i Bosnien att erkänna rikets nya organisation, som stod i strid med deras feodalrättigheter. Nyligen har han ofta omnämnts såsom chef för den emot Montenegro afsända armån. För närvarande står han i Schumla i spetsen för en armå af nära 100,000 man. Han är 52 år gammal, liten till växten, men med ett martialiskt och uttrycksfullt ansigte. Han talar lika obehindradt serbiska, italienska och tyska. Efter ungerska srihetskriget tog han flyktingarne i det ifrigaste försvar emot Österrikes och Rysslands anspråk på deras utlemnande. ENGLAND. Rörande resultatet af de d. 7 och 8 hållna ministermötena finner man i Times af d. 10 uti en af dess ledande artiklar, följande upplysningar, hvilka allmänt anses haf