Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1853, sida 1

Einer Trane. Madeltidsberättelse, från Danskan. (öfvers. af 6. —n.) (Forts. fr. N:o 239.) — Huru har du då tänkt att sätta din plan i verket? frågade Totting. — Hör ni huru de väsnas deruppe på borgen? sade jägaren med ett lömskt leende. Det är vårt krigssolk, som dricka sig fulla af mjöd och Rostockeröl. Riddaren befallte mig att låta uppföra ett fat ur källaren, men jag låt dem taga två, och bra litet skulle jag känna vårt solk, om de upphöra att dricka, så länge de kunna så en droppe ur iapphålet. Alla deltaga nu i laget, ända ifrån utkiken i tornet och posterne på muren, till den lille kockpojken i köket; vid midnatten skola de ligga druckna omkring på gården som slagtad boskap, och då är tiden inne för oss att handla. Smyg er då upp till den södra utfallsporten med fyra af ert folk, så skall jag fälla ned vindbryggan och visa er hvar riddaren befinner sig; resten af marskens folk bör hålla sig stilla der nere, tills de se ett bloss uppe på tornet. Var solmärket deruppe er till ringa nytta i aftons, så kan det väl hända att det lyckas bättre i natt. När blosset är tändt, så är Alrik död och ni har intet merå ält frukta, ty mod och tapperhet skall med honom öfvergifva krigssolket. Så tillhör Palsgård er, och jag är hämnad. — Hvad tycker ni om min plan, väpnar Totting? oo — Det skall jag säga dig i morgon. Den plan, som