icke blifvit hyfvad öfver bord, men väl att, medan han varit i land och således utan hans vetskap och tillstånd, något mindre parti stenkol, som legat å däcket och varit bestämdt för fartygets enskilda behol, lärer verkligen ha blifvit kastadt öfverbord i sjön. Kapten Johnson föregaf sig likväl sakna kännedom om hvem som föröfvat detta oskick och trodde att ingen af hans besättning gjort det. En bokhållare Lundgren på Klippan och dennes roddkarl hördes såsom vittnen i målet. De intygade att under minst 10 minuters tid någon tung.vara blifvit ifrågavarande afton kastad från briggen i vattnet och att när Lundgren anropat fartyget, till hvars sida han låtit ro sig, för att få reda på hvad som utkastades, hade han icke bekommit något svar, men utkastningen deremot upphört Efter aflagdt vittnesmål begärde Lundgren 10 rdr bko och roddkarlen denna summa i riksgälds, för deras inställelsebesvär, under förklaring att de ville skänka beloppet till Carl Johans församlings fattigkassa. Målet afgjordes emellertid sålunda, att kapten Johnson fick svära sig fri, hvadan vittnesersättningarne torkade inne, till mehn för den arma fattigkassan.