Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1853, sida 2

————— 5 nog ; fullkomlig o obekantskap med skogarnas vigt och värde samt rätta vård och skötsel, ligger för öppen dag. inrikes Nyheter. Götheborg. Dagens rapporter om kolera-sjukdomen uppI taga: Ä Götheborg och dess förståder: Insjukn. Döde. Tillfriskn. Qvarl. Från sjukdomens början till d. 14 Okt. kl. 9 f. m.. ... 968. 539. 339. 90. Derifrån till d. 15 Okt. kl. 9 f. ... 3. — l5. — Tillsammans 971. 539. 3541. 18. Hvaraf på sjukhus — 254. 1I10. 36. Och inom enskilta hus — 285. 184. 42. Majorna: Insjukn. Döde. Tillsriskn. Qvarl. Från sjukdomens början till d. 14 Okt. kl. 9 f. m. ... 435. 170. 241. 24. Derifrån tillld. 15 Okt. Tillsammans 440. 172. 244. 24. Hvaraf på sjukhus — 94. 66. 6. Och inom enskiltahus — 78. 178. 18. För Norrköping utvisa kolerarapporterna insjuknade och döde dyguen till den 9, 10, 110 och 12 dennes: 14 och 1, 13 och 5, 13 och 2 samt 14 och 3. — I Norrköping har utkommit en brochyr Om behandlingen af den asiatiska koleran inom Dahlqvarteret i Norrkoping, af C. 4. yetterberhh, koleraläkare i Jonköping ö 1834 och Norrköping 1853. — I Jönkäping utgjorde kolerasallen under dygnen till den 8, 9 och 10 dennes 7 och 3, 13 och 1 samt 19 och 3. Summa från farsotens början 54 och 14. (Det bör anmärkas att i detta antal af insjuknade ingår äfven antalet af dem som haft förkänningar, eller s. k. förebud till koleran.) I Wenersborg har under veckan till den 12 dennes 9 personer insjuknat och 6 dött i koleran. Från farsotens början räknas 41 insjuknade och 24 döde. — I Ämål har intet sjukdomsfall inträffat sedan d. 28 Sept. I Carlsstad har ett par kolerafall ytterligare inträffat. För öfrigt är helsotillståndet godt. Verml. Tidn. anser det genom förehasd polisundersökning vara med åtminstone moralisk visshet utrönt, att smittan förts till Carlsstad med hampa, som sjöledes kommit från Norrköping. Sedan det blifvit bevisadt, att koleran lika litet transporteras med sådana slags varor, som den afhålles genom spärrningar, torde den moraliska vissheten kunna en smula ifrågasättas. På theatern gafs i går afton af hr P. J. Deland och hans skådespelare-sällskap den af rygtet prisade Åady Tartuffe, en pjes hörande till den finare fransyska komedien, hvars benämning komedi icke är detsamma som vårt lustspel. Handlingen är i det hela mycket väl sammanbunden, så att scenerna gå förträffligt in uti hvarandra och intrigens trådar befinnas väl sammanspunna, då den slutliga lösningen inträffar. Den fransyska komediens styrka ligger i allmänhet just i denna sammanbindning och den derpå beroende rätta användningen af effekten, som ej får saknas, men icke heller sökas. Ett hufvudvillkor för sådana pjeser är dock, att de skola utföras med mycken liflighet, särdeles hvad det svåra samspelet angår. I annat fall företer sig handlingen alldeles för långsam och stillastående och åskådaren inquieterar sig oupphörligt öfver att det ej blir något vidare af, i st. f. att han borde oupphörligt fängslas af nya scener, nya momenter i handlingen. Karaktererna äro temligen skarpt markerade. Tydligast framstå Lady Tartuffe — såsom namnet visar, en typ af skrymteri, dock helt olika med den karakter i Molieres berömda skådespel, hvaraf namnet är taget — samt hennes motbild, den naiva, oskuldssulla Jeanne. Derefter komma den med all sin diplomatiska sinhet godtrogne Marskalk dEstigny, ssmt IIektor de Rennevile, typen af riddaren utan skräck och slack, till hvilken baron de Tourbieres utgör en slags motbild. De andra karaktererna äro underordnade. Hvar och en af de nämnde hufvudkaraktererna hade väl tarfvat en god skådespelare. De tre första hade 2 1 0