om de svenska skogarnes vård och skötsel. Det torde ej sinnas något land i verlden, som så misshushållat med sina stora naturliga rikedomar, som vårt kära sadernesland. I intet fall har dock misshushållningen gått så långt som med våra skogar. Man kan lätt förklara detta förhållande derigenom, att öfverflödet här varit så stort och tillfallena att göra sig skogarne till godo så inskränkta, att dessa dyrbara naturalster på vissa orter ägt föga eller intet värde. Detta förhållande är t. o. m. ännu i viss mån gällande uti de norra orterna. Men också har misshushällningen stigit öfver alla gränser. Åsven på de orter hvarest man icke, såsom i Norrland, genom sällningar och svedjningar ödelagt hela skogssträckor, har mau dock gått så vårdslöst tillväga, att skogarne blifvit nedhuggna utan beräkning på hvad de kunna uthärda, eller på den nödiga tiden för deras återväxt. Ytterst sällan har man frågat efter att befordra återväxten genom såning af trädfrön eller genom hägnader till skydd för de först uppväxande plantorna, som eljest afbetas af kreaturen. Under sådana förhållanden är det glädjande att erfara det skogshushållningsfrågan blisvit föremål för alla något in i framtiden seende fosterlandsvänners stora uppmärksamhet. Den har flera gånger, och sednast i Lidköping denna höst, utgjort ett bland de vigtigaste öfverläggningsämnena för hushållningssällskaper och landtbruksmöten. Såsom vanligt, då ett missbruk gått för långt, har man begynnt med ilver förorda tvångsåtgärder till det ondas hämmande, och vi erkänna att om i något fall sådana åtgärder kunna försvaras, så är det då det rörer skogarne, hvilka i viss mån kunna anses såsom gemensam egendom för den ort, der de finnas, och hvilka väl derföre icke borde få fullkomligt fritt af den enskilte ägaren, till hela ortens och till efterkommandes ofärd, förstöras. Bättre än alla tvångsåtgärder synes oss dock spridandet af nyttiga kunskaper och upplysningar i saken, ty häri, såsom i allt, är det endast på öfvertygelsens och den väckta rättskänslans väg, som ett verkligt och varaktigt resultat kan vinnas. Derför ha ock många röster höjt sig för utgifvande och spridande af upplysande, lättfattliga skrifter i skogshushållningsfrågan. Upsala läns hushållssällskap hade för en god sådan skrift utsatt ett pris af 10 dukater, och detta pris vanns af ett arbete kalladt: Öm skogarnes vård och skötsel samt såkraste och enklaste sållet att dervid gå tillvåga. Försök till en kort och lättfattlig vägledning i skogshushållningen af Isr. Ström. Denna lilla skrift, som kostar 16 sk. bko, afhandlar: skogarnes nytta och nödvändighet; huru de skogar böra vara beskaffade, som skola gifva bästa och mesta afkastningen; huru skola de nu glesa skogarne behandlas, för att gifva större afkastning i framtiden? hvarest bör huggningen börjas? bör man endast hugga på ett ställe i sender? huru böra årshyggena läggas? huru befordras återväxten? hvilket trädslag är det fördelaktigaste? huru fås skogsfrön till utsäde? huru verkställas frösådderne? huru skola ungskogarne fredas? hvad förstås med hjelpgallring? bör yxan eller sågen begagnas till fällning och afskärning af trädens stammar? Slutligen följa några korta upplysningar rörande den bifogade skogskartan, som på ett tydligt sätt visar indelningen af en mark, med olika natur och skogsväxt: huru den bör uppgöras och anordnas för skogens regelmässiga, fördelaktiga afverkning. Den lilla brochyren synes oss väl förtjena att komma till allmän kännedom, till behjertande af dem det vederbör. Vi kunna ej undgå att utur förordet, skrisvet af den utaf Sverges landthushållning högt förtjente prof. Arrhenius, anföra följande anmärkningsvärda ord: ÅSkogshushållningen — eller med andra ord — skogarnas rätta vård och skötsel är för Sverige långt vigtigare, än mängden tror eller ens anar. Ty skall vårt land fortfarande kunna odlas och bebos; skall bergshandteringen, som utgör en så ytterst vigtig och väsendtlig del af vår ekonomi, kunna bedrifvas; skall exporten af skogsprodukter, som varit, är och framgent kan blifva så lönande, sortsara; och skall stutligen jordbruket, Vår modernaring. kunna lemna odlaren skördar, ersättande de kostnader och de mödor, som för I dem blifvit nedlagda, så får landet ej utblottas på skog. Den är nemligen ett nödvändigt villkor för allt datta