Einer Trane. Medeltidsberättelse, från Danskan. (öfvers. af 6. —n.) (Forts. fr. N:o 238.) Nionde kapitlet. Ett möte. Hela aftonen och långt inpå natten hörde man ifrån Palsgård ett muntert larm och stoj. som i hög grad stack af emot den djupa tystnad, hvilken förut rådt, under det Tyskarne belägrade slottet. Alrik lät uppföra ett fat Rostocker-öl på gården, soldaterne lågo i grupper. omkring på marken, sjöngo och drucko, och ofvanifrån belystes den lisliga scenen af ett klart och vänligt månsken. I Tyskarnes läger nere bakom skogen herrskade deremot en dödsstillhet. De utposterade vakterne gingo tyste och nedslagne fram och tillbaka framför jordhyddorna. Endast ifrån marskens tält såg man det svaga skenet af ljuset, som brann innanför. Då Jörringer återkom till Alrik, blef han emottagen med öppna armar. Riddaren och Christine hade hela tiden, under det att striden ägde rum, suttit vid fönstret, ömsevis intagna af hopp och fruktan. För Alrik var hans ära, men för Christine hennes personliga säkerhet beroende af stridens utgång. — Välkommen, min tappre kämpe! ropade borgherren till Jörringer. Så sannt som jag hoppas att upplefva bättre tider i Danmark, så skall jag aldrig