Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 oktober 1853, sida 2

Derifrån till d. 14 Okt. Tillsammans 968. 539. 339. 90. Hvaraf på sjukhus — 254. 160. 44. Och inom enskilta hus — 285. 119. 46. Majorna: 2 Insjukn. Döde. Tillfriskn. Qvarl. Från sjukdomens början till d. 13 Okt. kl. 9 f. m. ... 435. 169. 234. 32. Derifrån tilld. 14 Okt. Tillsammans 435. 170. 241. 24. Hvaraf på sjukhus — 93. 64. 6. Och inom enskilta hus — 77. I177. 18. Kolerarapporterna från Stockholm visa sig alltmer lugnande och antyda, att farsoten nu kan i hufvudstaden anses i det närmaste öfverstånden. Insjuknade och döde utgjorde under dygnen till den 8, 9 och 10 dennes: 14 och 10, 16 och 11, samt 13 och 3. Från d. 10 till d. 11 var antalet (enligt underrättelser med snällposten) 13 och 7. Summa ifrån farsotens början 4,389 och 2,634. Äfven i Gefle är sjukdomen i aftagande. Insjuknade och döde utgjorde under dygnen till d. 5, 6 och 7 dennes: 10 och 6, 5 och 3, samt 9 och 2. Summa 323 och 174. I Arboga sortsara sjukdomsfall i kolera att visa sig. På flera dagar har dock intet dödsfall inträffat. Summa af insjuknade och döde uppgick d. 6 dennes till 136 och 33. I Christinehamn utvisar kolerarapporten för den 5 och 6 dennes 7 insjuknade och 2 å 3 döde om dagen. Summan af insjuknade och döde ifrån farsotens början är 233 och 115. Post-Tidn:s red. har fått ett enskilt bref från Alingsås, dat. d. 5 dennes, af följande innehåll: I går afled här en person i kolera. Huset år spårradt (2) och något vidare sjukdomsfall har icke ännu sig yppat, hvadan staden ännu ej är förklarad smittad. Den aslidne bodde i ett hus, hvars ägare nyligen hemkommit från Götheborg. Vi hafva allt skäl att anse denna skrifvelse apochrysisk. I Götheborg har man ej hört talas om någon kolera i Alingsås, ännu mindre derom att ett hus skulle ha blifvit spärradt, hvilket helt och hållet strider emot den klokhet Alingsåsboerna eljest ådagalagt, då de icke spärrat sin stad. Vi ha också just anmärkt det egna förhållandet, att under det Jönköping, Lidköping, Carlstad m. fl. spärrade orter blifvit angripna af koleran, så hafva de ospärrade Alingsås, Kongelf och Kungsbacka blilvit fria. Stockholms Fruntimmersförening för barnavård, såsom det sällskap nu kallar sig, hvilket bildats för att draga försorg om de många barn, som genom kolera förlorat sina föräldrar, har haft en senare allmän sammankomst, d. 7 dennes, dervid stadgar antogs för föreningen, samt en adress upplästes och antogs, hvilken meddelas i Aftonbladet. För föreningens ändamål blir naturligtvis nödigt att insamla penningar, och med anledning deraf yttrade vid sammankomstens afslutande sällskapets ordförande, mille Fredrika Bremer, följande vackra ord : Dernäst — Ytirade till slut m:II Fredrika Bremer — och icke mindre vigtigt för föreeingens syftemål är bidrags insamlade genom listorna. Jag medger att den saken synes mig icke så litet svår, och tanken att gå omkring med lista och liksom tigga af mina vänner och bekanta har en tid liksom skymt min framtid. Jag känner det icke roligt att gå som en tiggare, och jag förmodar att många, ja kanske de flesta af de här sörsamlade dela min känsla dervid. Jag vet likväl ingen annan utväg och jag skall för egen del göra mitt bästa på denna väg. Jag har tänkt mig att jag derunder skulle tänka på ett barn — ett litet värnlöst stackars barn. Ett barn kan lida mycket bittert, af frost, af hunger, af vanvård, och framför allt outsägligt bittert af hårdhet, af kärlekslöshet i behandling; dess kropp kan förderfvas deraf, dess själ kan förderfvas, bli bitter, hatfull, sjunka i nedrighet och elände. Vi veta det alla. Jag har i dag hört särskildt omtalas en helt ung, genom koleran fa derlös flicka, halft barn, som med all sannolikhet hem faller åt lasten och eländet, om hon ej räddas af oss! Hon är blott en bland många i liknande belägenhet. Låtom oss, när vi gå omkring och begära för barnen, tänka på det elände, hyartill de kunna hemfalla och hvarifrån vi kunna och vilja frälsa dem. Dessa barn äro vår nästas barn; låtom oss tänka på dem, som om de vore våra, eller vår käraste vän. Jag vill tänka så; låt oss alla tänka så. Och på det att dessa barn må slippa att svälta, och frysa och fara illa, på det att de måtte undslippa misshandling, undslippa den till kroppen, till själen; på det att barnen må slippa att gå och tigga, så — låt oss tigga för dem, i Herrans namn! Stockholms handtverksarbetares motpoti tion i näringsfrågan meddelas i Aftonbladet. Sam den är mvckat låna A unntacer flera