ket att förtalja om sinnesstämningen bland hans kamrater i ryska armen. Ett rykte förtäljde att 70 ryska officerare öfvergått till Ungrarne, under det Ungerska kriget. Man sade att de alla blifvit fusiljerade. Ett annat rykte berättade, att ett helt regemente, der insurrektionen var mogen, men upptäcktes, i grund nedskjöts. I Ryssland talar man ej om sådane saser — en tyst, ögonblicklig hviskning, och allt är förbi. Blott några personer äro försvunna, men grannlagenheten förbjuder att man frågar hvart de tagit vägen. Ålven med tillbörligt afseende på ryktets möjliga och sannolika öfverdrifter, tro vi dock, att tillrackligt mycket återstår, sör att grunda vårt antagande, att en revolutionar glöd brinner under den Ryska jordens yta, och att denna glöd kan utbryta i hvarje ögonblick. Vi hafva ändock ingenting nämnt om Finnland, ehuru äsven detta vårt kära systerland, till trots af allt hvad dess högt lönade ämbetsmän veta att framhålla, börjar på att med hvarje dag känna det ryska jernoket allt tyngre trycka på sina skuldror. Oss enfaldige kannstöpare vill det synas, som hade den Ryske kejsarens klokaste politik varit, att koncentrera sin makt, icke att extendera densamma. Napoleon, med all sin klokhet, föll från en höjd, som var ännu större än Rysslands nuvarande, genom samma misstag, som Nikolai nu är på väg att begå. Månne utgången skall blifva densamma? Vi skola ej sörja deröfver!