styrka högst aktningsbjudande. Emot de ryska trupperna i furstendömena står dock Omer Pascha med en lika stor om ej större styrka — Turkiets enda armfe, det är sannt, så att efter ett enda nederlag Turkiet är förloradt, men denna armee består af sanatiserade, för hela sin tillvaro kämpande turkar och ledes af en, såsom det påstås, utmärkt general. Vidare har Turkiet en kraftig bundsförvandt i Tscherkesserhösdingen Schamyl, hvilken Ryssland ännu ej kunnat besegra, och hvilken understödd af de Turkiet tillgifna och under dess välde lydande krigiska stammare i Mindre Asien, torde för Ryssland blifva farlig nog. Redan förut har Schamyl icke alltid hållit sig på defensiven, utan har ofta gjort utfall på de ryska förskansningarne som lyckats; dessa utfall skola sannolikt antaga en betänklig karakter, och troligt är, att det just är från denna sida, som Turkiet angriper Ryssland, under det Omer Pascha håller sig på defensiven vid Donau. Vidare har Ryssland emot sig den engelskfransyska flottan i Svarta hafvet, hvilken, om den ock ej kommer att blockera ryska hamnarne, hvilket väl icke är troligt, dock gör den ryska flottan i Svarta hafvet helt och hållet oskadlig och omöjliggör alla sjötransporter af lifsförnödenheter för armens räkning. Rysslands farligaste fiende är dock den vi ofvan nämnt — revolutionen. En man som rest mycket och är väl instruerad i de politiska förhållandena, yttrade häromdagen, att en revolutionssältherre i Polen blott behöfver stampa i jorden, för att få en arm omkring sig. Att detta yttrande äger grund, bevisas deraf, att Ryssland, oaktadt man icke blott afväpnat Polackarne, utan förbjudit dem till och med bruket af jern till redskaper, icke vågar lemna landet utan en arm af en hundratusen man. Det är väl ock icke någon så lätt sak, att hålla en nation på 10 å 11 millioner under oket. Lössläppes revolutionen, så uppslamma i ögonblicket Italien och Ungern. Det sednare landet ligger Turkiet nära, och ehuruväl Ungrarne först skulle få att göra med Österrike, så bör den affären icke blifva så svår, sedan Italien rest sig. Men inom sig sjelf har dock Ryssland sin farligaste fiende. Det är svårt att känna allt hvad som föregår i denna nära nog hermetiskt slutna kolosses inre, och många rykten i detta fall få väl anses öfverdrilna, men så mycket kan dock antagas såsom visst, att det brinner en revolutionär glöd under denna jord, hvilken ofta utbryter i förfärliga, ehuru hastigt dämpade utbrott. Den ryske sörsattaren Tourgenell — att icke tala om sådane författare som Custine och Golowin -— talar om de hemliga sällskaper, som äro utgrenade genom hela Ryssland, ända långt bort till Siberiens aslägsnaste gränsor. En sransysk skrisstallare, som vistats i Ryssland 3 år, berättede en gång för förf:n af dessa rader flera händelser al den hemskaste beskaffenhet, då hela byar uppreste sig i vildt raseri och uppbrände sina herrars slott. En förnäm rysk dame yttrade derföre ock en gång, då hon försvarade lisegenskapen, att vi våga dessutom ej behandla våra lisegne illa. Detta är den råa massans isolerade, vilda uppresningsförsök. Farligarc äro de elementer, som finnas inom ryska adeln och inom sjelfva armen. Icke längesedan nödgades sjelfva de ryska regeringsbladen omtala en sammansvärjning, som kostade flera personer lifvet och ännu flera transportering till Nertschinska grufvorna. Det sinnes knappast någon större adlig samilj i Ryssland, som icke på detta sätt förlorat en eller flera medlemmar. Och soörbittringen deröfver lägar djupt i de öfriges barm, så mycket mer som Rysslands mäktiga adel känner envåldsmakten tung och blott väntar på första tillfälle att få störta densamma, för att sjelf återtaga sitt välde. Dertill kommer slutligen all den intelligens inom Ryssland, som genom bekantskapen med det civiliserade Europas förhållanden afskyr despotismen och all med densamma följande korruption och sedeförderf samt längtar efter en delaktighet äfven för Ryssland af den utveckling, som endast friheten kan åstadkomma. En representant för dessa åsigter var ofvannämnde Tourgeneff, och hans liktänkande befinna sig i synnerhet ibland de yngre officerarne i ryska armåäen, särdeles bland dem som äro anställda vid geniecorpserna. Förf. häraf har gjort en nära bekantskap med en sådan officer, som af hat till det ryska styrelsesättet lemnade en god plats och en lysanda hana fär att nå Amerikas jard A22 oc