Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1853, sida 2

Ingilna petitionen i anledning af Donaufurstendömenas besättande af Ryssarne, har utrikesministern låtit tillställa stadens mayor ett officielt svar, hvari tillkännagifves, att regeringen fullkomligt inser hvilken stöt Turkiets sjelfständighet erhållit derigenom, att Ryssland med våld satt sig i besittning af en del utaf Ottomanniska riket, och då regeringen fortfarande är af den tanka, att upprätthållandet af Turkiets sjelfständighet är af väsentlig vigt icke blott för Englands, utan äfven för Europas intressen i allmänhet, kunna petitionärerna vara förvissade om, att regeringen icke skall försumma någon åtgärd, som den kan anse lämplig för befrämjandet af ett så vigtigt syftemål. — Turkvännernas möte i London kommer att äga rum den 7 dennes. Underrättelserna från Konstantinopel hafva haft den verkan på fonderna, att consols d. 4 föllo ända ned till 911. Bagens post. Oaktadt underrättelserna med förra posten så bestämdt förmälte, det Turkiet förklarat Ryssland krig, att icke något tvifvel om verkligheten af denna vigtiga tilldragelse mera syntes kunna vara rådande, skulle likafullt denna notis, enligt flera af de i dag anlända utländska tidningarne, vara i behof af ytterligaer bekrästelse. Icke blott pariserbladen Patrei, J. des Dehats, Conslitutionel och Assemblee Nationale, utan äfven Wienertidningarne af d. 4, ifrågasätta, om icke underrättelsen om krigsförklaringen, som dagen förut allmänt antogs vara fullt tillförlitlig, skulle kunna vara öfverdrifven eller förhastad. Dertill kommer, att Globe —som vi nu finna redan d. 4 hafva emot den sista depeschen i M. Chronicle hafva anmärkt, att enligt de underrättelser, som den (Globe) erhållit, sultanens krigsförklaring väl vore att förvänta, men ännu icke ägt rum — förklarar d. 5 ännu bestämdare, att notisen från Turkiet icke omförmäler en krigsförklaring, utan det, såsom det synes, med enhällighet af statsrådet fattade beslutet, att Turkiet icke allenast ej kan antaga Wienernoten i sitt oförändrade skick, utan äfven måste fordra materiella garantier för sin oafhängighet och integritet, bestående deri, att Ryssarne utrymma Donaufurstendömena. Globe vill hoppas, att finna, det denna fordran föregår hvarje framryckande af Omer-Pascha. Slutligen vill man i Wien d. 5 öfver Bucharest hafva erhållit underrättelser från Konstantinopel af d. 27 om aftonen, enligt hvilka sultanen då ännu icke skulle hafva fattat något definitift beslut och fortfarande visade sig stämd för freden. Vid sidan af dessa emot sanningsenligheten af notisen om Turkiets krigsförklaring framkastade tvifvel, kunna dock citeras flera tidningsuppgifter, som bestyrka bemälte notis och hvilka till och med bestämdt försäkra, att krigsförklaringen den 27 varit anslagen på husknutarne i Konstantinopel. B. N. har en telegrafdepesch från Paris af d. 7, enligt hvilken dit ankomna underrättelser från Konstantinopel — deras datum är icke angifvet — förmäla, att Porten, på gesandternas föreställningar, icke vill gå anfallsvis till väga, utan blott afvakta Rysslands angrepp. Dessa underrättelser synas påtagligen bekräfta, att krigsförklaringen blifvit beslutad, ehuru det sedan lyckats gesandterna öfvertala Porten att safstå från dess konseqvenser. B. H. har äfven en annan telegrafdepesch från Paris af d. 6, enligt hvilken Monitören vederlägger ryktena om ett förestående ministerombyte samt att de förenade flottorna skulle förhindra ryska armåens proviantering. Den gången synes dock telegrafen hafva sagt B. H. hälften för mycket, ty af LIndep. Belge, som återgifver noten i Monitören, finner man att den endast har afseende på ministerombytet, men deremot icke innehåller ett ord hvarken om flottorna eller Ryssarnes proviantering. För öfrigt måste man noga lägga märke till, att de förnämsta engelska bladen föra ett språk, som tydligen utvisar, att engelska och franska regeringarne anse och erkänna en krigsförklaring af sultanen vara fullt berättigad, och att de, i fall han tagit eller tager detta steg, icke ämna undandraga honom sitt understöd. Äfven de halfofficiella franska bladen innehöllo i sina senaste nummer mycket krigiska artiklar.