Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1853, sida 3

Charad. När älskan e länge ha suckande gått, Och hjerta har hjerta omsider förstått, De himmelens salighet tro sig uppnått, Då fingret det pryds af mitt första. Mitt andra en spegel, lik himmelen blå, Som stundom i böljande vågor syns gå; Och djupt från dess botten man necken hör slå Sin gullharpa sent uti qvällen. Mitt hela — nej se det om grönskande vår! Ty att det besjunga jag ej rätt förmår; Men kärt det dock ar mig från barndomens år, Ty ej långt derifrån stod min vagga. En insjö i Skåne med skogbevext strand, Och älskande vandra der hand uti hand, Med klappande hjertan, med kinder i brand Och sucka om kärlek i skogen. Och forntida slott i dess skummiga vik Sitt anlete spegla. Till Neckens musik Sjelf skogsfrun, inhöljd i en mantel så rik, Med elfvorna dansar på ängen. Der Näktergalen sjunger och Göken han gal, och Orren hörs spela i grönskande dal, Bland blommor på fältet. väl tusendetal, Som gungande smekas af vinden. O herrliga trakt, du min fädernebygd! Ej rik uppå skatter, ej fattig på dygd; Må under de högresta bokarnes skygd Jag en gång mitt hvilorum finna! Clarence. EET FEET ETERN SER LAKAN NA AIRES RASER