Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1853, sida 1

Einer Trane. Medeltidsberättelse, från Danskan. (övers. af 6. —n.) (Forts. fr. N:o 234.) Snart hunno de till en liten oansenlig koja, knappt så hög, att en fullvuxen menniska kunde stå rak under taket. Väggarne bestodo vexelvis af ett lag sten och ett lag ler, och dörren utgjordes af tre sammanfogade grenar, genomflätade med qvistar och ris, liksom man ännu på sina ställen kan få se framför fårfållorna. — Se här är huset, Ubbe, sade Jörringer. Det beror på dig, om vi skola begagna det eller inte; det tycks likväl mig, som om stället är mindre passande för fröken Christine Juul, som är van vid mycket bättre. — In med dig! svarade Tysken, sedan han undersökt kojan. Det kan väl hända, att den lilla fröken kommer att finna ett sämre ställe än detta godt nog. Lägg dig nu ned derborta i hörnet vid muren, och laga så att du får sofva och blifva rask igen tills i morgon; och kan du då ännu inte slåss med mig, så låter jag gräfva ner dig i jorden och tänder eld på din hårlugg. Christine anvisades ett läger i motsatta hörnet, men Tysken och hans kamrat lade sig på en rishög innanför dörren. Jörringer gick bort till Christine, tog af sig sin tröja och utbredde den öfver halmen framför henne,