Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1853, sida 1

Biner Trane. Medeltidsberättelse, från Danskan. (Öfvers. af 6. —n.) (Forts. fr. N:o 233.) Under detta samtal hörde Christine ett sprakande jud inne i skogen och strax derefter visade sig ett matt ljussken inne i ljungen framför henne, längre bort ännu ett, derpå ett tredje, Så att dessa punkter bildade en halfcirkel, hvars ljus beständigt tilltog i klarhet och vidd, tills en mörk, glödande rök, åtföljd af en lång gnistrande låga, uppsteg derur. Jörringer hade tändt eld på den torra ljungen. Vinden dref lågorna med obeskriflig hastighet nedåt emot bron, der de trenne tyske lansknektarne lågo gömde. Intagen af skräck och fasa förmådde Christine icke alt vända sina ögon ifrån elden, som blossade upp, släcktes och ånyo grep omkring sig med fördubblad styrka, under det att en tjock och qväfvande rök rullade före den i täta hvirslar. Skogens mörka stammar tycktes framträda ur bakgrunden, bokens friska löf antogo en blekgrön färg, saglarne flaksade förvirrade och skygga fram och tillbaka öfver slätten. Plötsligt ljöd ett genomträngande skrik ifrån lansknektarne, hvilka, drifne från det ena stället till det andra, slutligen icke hade någon annan tillflyktsort än bron, som de sjelsve förstört. Emellanåt hördes Ubbe yråla: Förbannade Jörringer! detta skall du få betala! Herre Jesus, huru skall jag kunna hämna mig! Du skall få smaka smält bly för det här skälmstycket. Ahl!