niska att af de statsmän, som nu sitta vid konungens rådsbord, hoppas några högre åsigter, någon djupare blick in i tidens frågor, men vi hade dock väntat, att de ej skulle varit alldeles blinda för den närmast förflutna tidens rika erfarenhet, alldeles likgiltiga för allt det elände, alla de brott, som blifvit af tvångslagstiftningen ej hämmande, utan framkallade, hvarigenom samhällena ådragit sig blodskulden för många tusende af deras barns andliga och timliga förders. Man hade väntat detta, men äfven denna billiga väntan skulle besvikas. iiiiiiinnnn —