Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1853, sida 2

Jan Ull d. 30 Sept. kl. 9 f. m.. ... 807. 447, 203. 157. Derifrån till d. I Okt. kl. 9 f. m. ... 15. 10. 12. — Tillsammans 822. 457. 215. 150. Hvaraf på sjukhus — 211. 103. 55. Och inom enskilta hus — 246. 112. 95. Koleran i Norrkåping visar sig vara i beSstämdt aftagande. Insjuknade och döde utgjorde under dygnen till den 25, 26, 27 och 28 Sept.: 56 och 12, 48 och 20, 48 och 11 samt 26 och 16. Summa från sarsotens början: 2,296 och 734. I Wenershorg hafva under sista veckan några få kolerasall intrassat, i det 10 personer insjuknat och 4 dött. — I Åmål har, sedan farsotens utbrott d. 17 Sept. till d. 27, 19 personer insjuknat och 5 dött i kolera. — Vid Seffle kanal är friskt. Sedan kyrkoherden Landberg i Nafverstad företett giltigt skäl till afsägelse från riksdagsmannakallet vid nu stundande riksdag, kommer nytt val i början af denna månad att verkställas bland presterna inom Bohusländska divisionen af Götheborgs stift. I Christiania och Akers socken hafva sedan kolerans början till den 26 September insjuknat 2,274 och aflidit 1,458; deraf på stadens grund 1,345 insjuknade och 911 döde (af hvilka d. 23:dje 32 och 26; d. 24:de 13 och 8; d. 25:te 18 och 10, och d. 26:te 16 och 6), samt på landets grund 929 insjuknade och 547 döde. — I Drammen från d. 28 Augusti till d. 24 Sept. 25 insjuknade och 20 döde. — I Laurvik från d. 24 Juli till d. 19 Sept. 238 insjuknade och 142 döde (senaste rapporten af d. 15:de upptog 236 insjuknade och 139 döde; alltså på de 4 senaste dygnen endast 2 insjuknade och 3 döde, hvaremot på samma fyra dygn anmälts såsom tillfrisknade 13). — I Stavern från d. 8 till d. 19 Sept. 40 insjuknade och 20 döde. — I Frederikstad från den 31 Juli till d. 21 Sept. endast 7, hvilka alla slutats med döden. — I Moss från d. 3 till d. 20 Sept. endast 3, af hvilka ingen aflidit. — En utvandrare från Skåne skrifver till sina hemmavarande ett bref, som finnes infördt i Landskrona Korrespondenten, deri det omtalas huru de emigranter, bland hvilka brefskrifvaren var, blefvo mötta i Lubeck och Hamburg af en mängd bedrägliga menniskor, som ville draga dem till de olika ångbåtskompanierna. Hvari bedrägerierna bestått upplyses ej, mer än att de blanketter, som emigranterna emottagit i Sverge, voro idel lögn och bedrägeri. Det skulle vara af vigt att veta hvad brefskrifvaren menar med dessa blanketter. Kan det vara biljetterna för öfverfarten, hvilka blifvit betalta och sedan befunnits falska, hvarigenom de resande fått betala öfverfarten två gånger? Vi hafva någongång sett sådane biljetter här, som betryggat innehafvaren öfverfarten från Hamburg till Amerika, eller från Liverpool till Amerika, och om hvilka man frågat, huruvida de borde anses giltiga. Det har naturligtvis varit svårt att ge ett bestämdt svar härtill, då man icke säkert kännt hvarken den svenske agenten eller det kompani han representerade. För sådan händelse att bedrägerier härmed skulle bedrifvas, bedrägerier, som kunna gälla menniskors hela välfärd, synes det oss, att svenska regeringen både borde och lätt kunde vidtaga några åtgärder, som betryggade emigranterna. Det borde finnas en auktoritet, som vore lått tillgänglig, hvilken mötte de många utvandrande skarorna med råd och biträde. Om i något fall svenska legationer och konsulater. äro af nöden, så är det väl här. Nu invänder man, att emigranterna ej uppsöka dessa auktoriteter. Skalen dertill äro dock ganska enkla, nemligen först och främst svårigheten för en enfaldig främling att i en stor utländsk stad finna reda på dem, och sedermera det tvära och frånstötande sätt, hvarpå nästan alla slag af myndigheter bemöta de hjelpsökande, hvarföre ock den enfaldige allmogen har för sådana herrar en ordentlig skräck. Nu vore det väl dock ej hela verlden, om ett konsulat i någon af de få städer, som mest besökas af emigranter, hölle någon person, som på de dagar, då sådana lägenheter anlända, efterfrågade huruvida emigranter från Sverge funnos med och erbjöde dem sin tjenst. Särdeles vore detta af nöden i Newyork, der massor af äfventyrare, like roflystna hökar, slå ned på hvarje anländande emigrantskara. Amerikanska regeringen har stiftat den storartade lagen, att hvarje emigrant, så snart han satt foten på ett till Amerika destineradt emigrant-fartyg, står under Förenta Staternas lagar, så att han ej må på något sätt misshandläs eller förorättas. Månne icke det land, hvarifrån utvandrarne utgå, skulle också kunna göra något för att betrygga dessa sina barns säkerhet och välfärd? Nämnde bresskrifvare berättar att vid ankomsten till Liverpool skulle emigranterna gå om TR Lr a