DDD A 7 mi 265-777 77, ch dymedelst betrygga freden emellan alla tistna makter för alla möjliga fall, men tillika inyo lägga i dagen det höga deltagande, som le begge genom vänskapens band förenade werrskarne oföränderligen hysa för den kristna esolkningen i Turkiet. Detta synes vara en omisstydlig fingervisning ör de vestra stormakterna, att de östra stornakterna komma att i Ollmätz sammansätta sig för att skrämma dem till att öfvergifva Turkiet och prisgifva detta land åt Rysslands och (det förrädiska) Österrikes godtycke. Vid en sammanställning af underrättelserna från Turkiet med dem från England och Frankrike, synes det vara klart, att från Wienerkonferensen ännu icke afgått någon gemensam uppmaning till Porten att otingadt antaga Wienernoten. Att deremot Österrike på eget beväg, och kanhända äfven å Preussens vägnar, företagit sig att skicka instruktioner till sin gesandt i Konstantinopel att aftruga Turkiet dess underskrift, är deremot ganska troligt. De bemödanden, som gesandterna sägas hafva användt i Konstantinopel för att utverka Portens antagande af Wienerförslaget, få alltså tillskrifvas äldre order, afsända antingen straxt efter det att Portens ändringsförslag kommit till de mäklande makternas kännedom, eller, hvilket är troligare, på samma gång som nämnde förslag. ENGLAND. London d. 24 Sept. Börsen har i dag blifvit slagen med en panisk förskräckelse, och consols, som i går noterades 931; 2, hafva fallit 14 2, eller till 924 4. Anledningen härtill har varit den i flera tidningar meddelade underrättelsen om de allierade flottornas inlöpande i Dardanellerna. Denna underrättelse, som, jemförd med notiserna från Turkiet, i och för sig är ogrundad eller åtminstone i hvarje händelse förhastad, återgifves olika och tolkas till en del äfven olika af de särskilta tidningarne. Globe berättar bestamdt, att flottorna d. 14 och 15 passerat Dardanellerna och kastat ankar i Marmorasjön, och att 3 fartyg af hvardera flottan bildade avantgardet. Morning Post känner blott att avantgardet inlupit vid underrättelsens afgång och anser detta steg nödvändigt, i synnerhet för att gifva sultanen ett starkt moraliskt understöd, såväl emot inre fanatism som emot yttre angrepp. I det ögonblick, som bladet skrifver detta, tror det sig kunna försäkra sina läsare, att begge de allierade flottorna ligga för ankars i Marmorasjön. ÅÄsven Sun talar blott om några sartyg, 2 eller 3 af hvarje slotta, hvilka hafva passerat Dardanellerna, men anser dock sör sannolikt, att resten af slottorna nu redan söljt dem. Iimes uppgifver mera bestämdt, att slottorna i Besikabugten blifvit nödsakade att, på divanens föreställningar, hvardera detachera 2:ne fartyg till beskydd af de i hufvudstaden boende Fransmän och Engelsmän. Times menar denna åtgärd vara uteslutande riktad emot det fanatiska krigspartiet, som sultanen icke längre förmår att hålla i styr. Enligt Globe hafva gesandterna sett sig föranlåtna att tillkalla flottorna hufvudsakligast af det skäl, att sultanen pehöfver ett stöd emot sina egna undersäters misstroende. Folket skulle se, icke blott att sultanen vore betryggad emot hvarje försök till myteri och uppror, utan äfven att han ännu besitter sina begge vestra bundsförvandters understöd, hvarpå de i längden utdragna underhandlingarne kommit turkiska folket att tvilla. Flottornas närvaro tjenar framför allt till att engång för alla göra ett slut på alla misstydningar af det råd som de vestra makterna gifvit Porten att icke behandla Ryssarnes öfvergång af Pruth som en krigsorsak. 1841 års traktat stipulerar, att så länge Porten har fred intet främmande krigsskepp får passera Dardanellerna, och traktaten i Adrianopel gör Pruth till turkiska rikets gräns; när Pruth öfverskreds, upphörde Porten att hafva fred och då skulle den kunnat kalla flottorna till sitt bistånd; men detta har den, af undseende på sina bundsförvandters önskningar, icke gjort, så länge Wienerkonferensen erbjöd utsigter till stridigheternas biläggning. Denna Portens villsarighet att rätta sig efter sina bundsförvandters önskningar har möjligtvis kunnat tydas så, som om England och Frankrike saknade erforderlig beslutsamhet att handla. Detta är nu förebygdt, ty flottorna ligga innanför Dardanellerna. Oförsynt missaktning af fördragen har satt Ryssland i stånd, att en tid bortåt monopolisera skenet af ett energiskt handlingssätt; men tålamodet är nu uttömdt I och Porten har derigenom, att den tillkallat slottorna, satt dessa i stånd, att bevisa, att beslutsamhet icke fattas de vestra makterna. Sun går ännu längre och menar, att tärningen nu är kastad, att Rubicon är öfverskriden och England och Frankrike betecknat sitt deltagande i den förestående kampen, och att denna kamp, om icke Ryssland ger efter, blir en kamp emellan despotism och frihet i hela Europa. Times har i ett äldre nummer upptagit till granskning den ryska not, hvari Portens ändringsförslag varda kritiserade, och söker visa, att Rysslands inkast emot dessa förslag äro fullkomligt oberättigade. Bla