ii 8.8888.888888 örlogsångare order att hålla sig sardiga att skydda de i hufvudstaden boende Fransmän. Dessa har han förständigat att hållarsig inom sina boningar och undvika hvarje annledning till gräl med de infödde. Dessa och dylika åtgärder af Frankrikes sändebud oroa dem, som hittills förblifvit lugna. Slutligen berömmer brefskrifvaren befolkningen för den exemplariska hållning den iakttager, i trots af alla alarmerande rykten. LInd-p. Belges korrespondent i Konstantinopel skrifver (äfven d. 12), att man d. 13, då Bairams-festen skulle börja, väntade en stor demonstration af de skriftlärde och folket på sultanen tåg till Moskeen, för att bestämma de trognes beherrskare till krig. Stora försigtighetsmått hade blifvit vidtagna till afböjandet af denna demonstration, som ock lär uteblifvet, i det en telegrafdepesch från Konstantinopel af d. 15 förmaler, att bajramsprocessionen aslupit lugnt och allt var stilla i staden. Samma depesch berättar tillika, att de skriftlärde, på stormuftis föreställningar, visat ånger, såsom det heter i den tyska texten, eller gjort albön, såsom orden falla i den franska öfversättningen. Denna afbön skulle naturligtvis hafva afseende på deras demonstration d. 8, hvilken alltså skulle hafva förfelat sin verkan. I Wien hade man, öfver Bucharest, bekommit underrättelser från Konstantinopel af d. 16, enligt hvilka sultanen ståndaktigt vägrade att underteckna ett honom förelagdt krigiskt manifest till nationen. (Det i föreg. notiser omtalade andra manifestet af sultanen till turkiska folket uppgifves i den korrespoedens YIndep. Blge meddelar från Konstantinopel af d. 12 icke hafva varit något manifest, utan endast ett slags officielt tillkännagifvande.) Men å andra sidan hade det ännu icke lyckats stormakternas sändebud att förmå sultanen till Wienernotens obetingade antagande. Underrättelsen om crarens förkastande af Portens ändringsförslag hade d. 14 inträffat i Konstantinopel; gesandterna väntade nya instruktioner d. 18. Ofvananförda underrättelser gifva vid handen att ändringsförslagens förkastande lika litet som det steg, som de skriftlärde tagit d. 3 dennes, åtminstone ännu d. 16 dennes haft till följd någon krigsförklaring mot Ryssland. Ingen enda underrättelse från Konstantinopel förmäler ett enda ord om de allierade flottornas inlöpande i Dardanellerna, ehuru, såsom man ser, det var mycket fråga derom. Triest. Zeit. menar att om det verkligen blir krig utaf, så är tiden för krigsoperationerna redan förbi. Med regntidens inbrytande, måste de turkiska trupperna gå i vinterqvarter. Detta är just hvad Ryssland ville, ty det vet nog att draga fördel af det gamla ordspråket: Den som vinner tid, vinner allt. Samma tidning tror sig känna, att Ryssland, då Turkiet omöjligen kan betala dess krigskostnader, tänker åtnöja sig med den lilla provinsen Laristan såsom den enda ersättning för krigskostnadarna. Denna provins äger dock för Ryssland lika mycket värde, som Moldau och Weallachiet tillsammans; ty, utom sina stora och rika kopparoch blygrufvor, besitter den, hvad hela södra Ryssland saknar, de största och vackraste ekskogar, hvilka kunde förse Ryssland medvirko till dess flottor, genom hvilka endast det kan försäkra sig om nyckeln till Dardanellerna. I Times skrifves från Konstantinopel af d. 8 dennes, att ingen förmodar, att Ryssarne skola försöka att gå öfver Donau, men man tror att Turkarne sjelfva skola begynna anfallet, dock icke emot ryska armen i Donaufurstendömena, utan i Asien, der alla de musulmanska befolkningarnes sympathier äro på deras sida och der de kunna omkring sitt baner samla alla de krigiska och vilda stammarne i Kurdistan, Laristan, Daghestan och Cirkassien. Imellertid skall Omer-Paschas armå i Bulgarien blott gå försvarsvis till väga. — Den vigtigaste reform, som någonsin föreslagits i Turkiet, är nu på väg att fullbordas. Man väntar snart en firman som berättigar de kristne att aflågga vittnesmål inför domstolarne. — I Konstantinopel hafva utkommit karrikatyrer emot England. En af dem föreställer ryska czaren, insmygande sig i konungaborgen; prins Albert springer till för att försvara sitt hus och sin familj, men lord Aberdeen håller honom tillbaka, förklarande att detta inbrott icke är en krigsorsak. Enligt en äldre underrättelse från Buckarest af d. 7 hade chefen för det nya ryska kommissariatet derstädes, Rodenberg, börjat sin befattning med att arrestera flera apothekare och embetsmän vid armåen, anklagade för att hafva gifvit trupperna förfalskade medikamenter och dåliga lissmedel. — Senare notiser från Buckarest af d. 14 omtala, att de sympathier, som i början visades för Ryssland, nu äro i aftagande. En bojar, som haft ett gräl med hos honom inqvarterad rysk kadett, har af landets furste på 4 månader förvists till ett kloster. Rymningarne inom ryska armåen äro mycket talrika, men de flesta rymmarne blifva åter ertappade, och då väntar dem det strängaste straff. Manstukten handhafves för öfrigt med oblidkelig stränghet, äfven bland officerarne, af hvilka flera redan skola hafva blifvit skjutna (2). wienerbladens alrasenaste underrättelser från Donausurstendomena bekräfta ryska armsens rörelser uppåt Donau, hvilka åsyfta intagandet af en utsträckt ställning midt emot Bulgarien. Dessa rörelser synts icke hafva blifvit obekanta för Turkarne på andra stranden, och från Schumla skola starka ströfkorpser hafva afsändts bort emot Widdin. Utom dessa truppmarA——