sen på malmarne. I Götheborg krafva de alltjemt uppväxande nya fabrikerna och den for öfrigt stigande industriella verksamheten ett ökadt antal af arbetare. Med den stigande välmågan uppstå här äfven en mängd nya hus, uppförda af arbetare sjelfva, som kunnat samla ett litet kapital, men ändock är behofvet af bostäder för de mindre bemedlade klasserna stort. Det finnes ställen, enligt hvad pålitliga personer sagt oss, hvarest 2 å 3 familjer finnas inhysta i ett rum. Det var ock med anledning häraf, som den vackra tanken blef utförd, att uppföra bostäder åt arbetare uti Haga. Dessa hus erbjuda också det mest uppmuntrande föredöme. De lemna en god ränta på anläggningskostnaden, oaktadt denna kanske blef större än den behöft blifva, och erbjuda en anblick af snygghet och trefnad, som är mycket hugnande. Emellertid har man ej velat för allmän räkning utsträcka dessa byggnadsföretag vidare, alldenstund man väntade att den enskilta industrien skulle begagna ett fält, der en säker och god afkastning af det nedlagda kapitalet var så gifven. Besynnerligt nog hafva dock enskilte kapitalister icke velat befatta sig härmed, hvartill anledningen torde böra sökas i fruktan för det obehaget, att nödgas utkräfva hyra af fattigare personer, för hvilka hyran är ett stort bekymmer. Behofvet qvarstår således fortfarande och koleran har kommit med en allvarlig väckelse, att söka ur samhället utrota dessa osnygghetens nästen, hvarifrån pestångorna sprida sig äfven till andra delar af staden. När man nu från spärristernas sida skriker om den egennytta och materialistiska styggelse, som dikterar alla föreställningar mot spärrningsväsendet, så vore det verkligen skäl, att genom handling i den nu antydda vägen, visa spärristerna, att det gifves bättre sätt att använda de medel, som nu ofruktbart utkastas på spärrningarne. Ett ibland de olyckligaste offren för spärrningsraseriet och koleraskracken är tidn. psala. I en uppsats kallad Materialismens styggelse, som synes vara skrifven under någon svårare attack af febern, angriper Upsala Handelstidningen och Aftonbladet, dessa dyrkare af materialismen i sin högsta styggelse, desaa slafvar under andras egennytta emot derss bättre vetande, derföre att de framhållit spärrningsväsendets orimlighet och olyckliga följder, hvilket allt skett i handelns, trafikens, den gröfsta och otäckaste materialisms intresse, blott för att några grosshandlare i Stockholm och Götheborg, de värda tidningsorganernas patroner, ej skola behöfva hälla en månad eller två på några öfverflöds-artiklar. — Vi hafva med ett visst deltagande iakttagit de mer eller mindre konvulsiviska yttringarne af Upsalas tillstånd och finna att det verkligen är betänkligt, så att det är allt skäl, att patienten hålles inspärrad till dess krisen gått öfver. — I afseende å hans uppgift, att 6theborgs stad var förklarad smittad innan Hand. Tidn. derom sade ett enda ord — så äger det sin fulla rigtighet. Vi nämnde verkligen ej ett ord om att staden var förklarad smittad, förrän den var det; ty då denna förklaring skedde på måndags f. m. så stod den ej i Handelstidningen förrän samma dag på e. m. Från Malmö meddelas följande underrättelse, som äger ett större allmännare intresse. Tysklands störste hvitbetssocker-sabrikant hr Schatten har i dessa dagar gästat vår stad, och det lär icke vara fråga om mindre än om anläggandet af ett eller kanske två större hvitbetssockerfabriker här i Skåne, den ena åtminstone i närheten af Malmö. Det påstås till och med att stora förberedelser genom aktieteckning och dylikt redan skola vara gjorda. För att likväl utröna huruvida betans sockerhalt hos oss är lika stor som i Tyskland, lära odlingsförsök innevarande sommar vara anstälda på skilda trakter af Skåne, och säges hr Schatten genom besök på dessa ställen ämna att profva detta förhållande. Att hvitbetan, rätt odlad, är lika sockerhaltig hos oss som i Preussen, hvarest denna fabrikation drifves i stort och med utmärkt fördel, lär icke kunna betviflas. Orsaken, hvarföre de här förut gjorda sabrikssörsöken misslyckades liksom vid samma tid i Tyskland, härrörde dels af obekantskap med sjelfva odlingen, hvarigenom betan blef för svampig och vattenhaltig, och dels deraf att man icke kände någon annan method att afskilja sockret från betans stora vattenhalt än genom kokning, hvilken ideligen fortsatt