I dag på morgonen hafva vi bekommit de med lalland anlända utländska tidningar. Söndringen emellan de makter, som åtagit sig mäklarekallet i stridigheterna emellan Ryssland och Turkiet, kan numera anses som gisven. Österrike drar sig tillbaka från de vestra makterna och det skulle icke förundra, om det på furstemötet i Ollmätz fullkomligt afkastade masken och öppet öfverträdde på Rysslands sida. Det har hela tiden spelat en ivetydig rol, och vi hafva äfven från början uttalat den åsigten, att från Österrikes sida aldrig vore värdt att förvänta något motstånd emot czarens planer på Turkiet. Globe erkänner i sitt nummer af d. 22 otvetydigt att enigheten å Wienerkonserensen icke mera är till sinnandes och att det icke mera är att pårakna någon samverkan af de 4 makterna emot Rysslands anspråk. Österrikiska ministern, säger Globe, har icke gjort någon hemlighet utaf, att hans regering drar sig tillbaka, emedan den förklaring, i hvilken Porten skulle delgilvas de 4 makternas assigt, icke innehöll en tillräckligt bestämd fordran, att Turkiet skulle antaga Wienernoten i dess oförändrade skick. (Häraf synes imellertid, som om det endast varit Österrike, som i Konstantinopel framstält en sådan fordran.) Rörande Preussens stallning yttrar Globe ingenting. Slutligen uttalar bladet med tillförsigt den förväntan, att England och engelska folket skola stå fast och tillbakavisa Rysslands orättvisa anspråk. Sjelfva YIndep. belge, som hela tiden påstått att orientaliska frågan skulle lösas på fredlig väg och senast alltjemt låtit påskina, att de mäklande makterna nog skulle veta att med tjenliga medel förmå Turkarne att taga reson, erkänner nu att ställningen verkligen börjar bli betänklig och att den meningen vinner terräng äfven inom de högre politiska kretsarne, att en sammanstötning emellan Turkarne och Ryssarne svårligen kan förekommas. Flera skrifvelser från Wien af d. 21 förmala, att engelska sändebudet derstädes, lord