inmarsch 1 Slebenburgen. I en skrifvelse från Konstantinopel al d. 5 i Nat. Zeit. omförmäles den tilltagande krigiska sinnesstämningen ibland den mahomedanska befolkningen. En väldig agitation, hvilken synes utgå från de turkiske skristlarde (Ulemas), och för hvilken vissa medlemmar af ministeren icke skola vara främmande, underbläser elden. Det saknas icke stormiga uppträden på torgen och gatorna, och anslag på husknutarne uppmana de rättrogne att icke låta modet sjunka, utan tappert kämpa för religionens och fosterlandets räddning från den med hvarje dag alltmer hotande faran. Dessa företeelser vinna en ökad betydelse genom den omständigheten, att de icke hänröra från ett enstaka parti, utan tvärtom äro att betrakta som uitryck af hela folkets tänkesätt. De ledande turkiska statsmännen känna fullkomligt denna fara, och den är icke den svagaste bevekelsegrunden för dem till detta sega motstånd emot Ryssland i ett ögonblick, då den väntade hjelpen från de Yestra makterna synes vara ytterst osäker, men deremot czarens beslut att i nödfall skrida till uet yttersta fastare än någonsin. Man skulle sunna framkasta den frågan, huruvida det ej