— — Manspersonen Gustaf Nilsson från Kongelfs, hvilr ken för kort tid sedan afsändes till hemorten esteutståndet straff för stöld, var nu åter sistlidne Mån; dag hos poliskammaren ställd under tilltal för de han från hustrun Eliasson i Redbergslid, i dennas hemvist stulit ett silfversickur. Vid häktandet hade Nilsson för polisbetjeningen erkänt tillgreppet, men nu, tillfrågad om han vidhöll sin gjorda bekännelse, förklarade han att han hvarken föröfvat stölden eller ens kände den person, hos hvilken densamma skulle ha blifvit begången. Målet uppsköts derför till annan dag för vitenens kallande, och insattes emellertid Gustaf Nilsson i stadshäktet. Färgeriarbetaren Olaus Larsson från Galgkrogarne var i Tisdags hos poliskammaren tilltalad för fylleri å allmän väg sistl. Söndag. Polismäst.: Larsson hör angifvelsen, hvad svarar han på den? Larsson: nog hade jag tagit mig några koleradroppar innan jag gick ut, så att jag kände mig yr i hufvudet, men intet var jag full af det. Polismäst.: Det vill säga, att Larsson nekar. Larsson: å just icke presist det, men jag vill bara säga att jag kunde både gå och stå för mig sjelf. Polismäst.: stå nu inte här och harcelera längre utan säg rent ut om ni var full eller icke! Larsson: Jaså — är det ur den ton, då får jag väl erkänna — men också upplysa att jag tog mig en sup till dropparne och deraf kom det sig. Larsson, som nu fälldes att böta för fylleri å Sabbat 6 rdr 32 sk. bko, eller undergå 7 dagars fängelse vid vatten och bröd, i det han går: nå! nå! jag får väl ändå delation med böterne på en månad? RISE