Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 september 1853, sida 2

klassen liggande vid en gångstig i krampplågor. I stället för att förskräckta springa sin väg och på sin höjd tillsäga andra att skynda till den sjukes hjelp, sökte den enå af de båda damerna genom frotteringar lindra mannens lidande, under det den andra skyndade till landsvägen, för att få någon som ville föra den sjuke till sjukhuset. Förgäfves bjöd hon åt en bonde alla pengar hon hade, om han ville göra detta. Åndteligen kom en ung tjensteman, som med biträde af en tillkommen arbetskarl tog den sjuke under armarne och förde honom till sjukhuset. Sådane vackra drag böra ej lemnas ål glömskan. P.-T. meddelar officiellt följande utnämningar: till ordonnans-ossicerare hos H. K. H. Kronprinsen: löjtnanten vid Kongl. Lifregementets Husarcorps, friherre II. M. Palmstierna; löjtnanten vid Kongl. Elfsborgs regemente O. J. E. af Dalström, samt löjtnanten vid Kongl. Nerikes regemente, friherre A. M. Leuhusen. Enligt A.B. har Kongl. Maj:t till ryttmästare vid Lifgardet till häst utnämnt löjtnanten derstädes A. E. von Plomgren. A.B. har ifrån Sandhamn erhållit del af några iakttagelser öfver luftens och vattnets beskaslenhet under det koleran på nämnde ort var gängse, hvilka förtjena komma till allmän kännedom. Dessa iakttagelser äro i synnerhet följande: Att från och med farsotens utbrott, hvarken simeller sparffoglar varit synliga vid våra stränder, hvilket sörhällande upphört sedan sjukdomen antagit en mildare form. Oaktadt vinden nästan beständigt varit nordlig, hafva likväl slera från sjön hit anlände skeppare beklagat sig öfver den däliga beskaslenheten af härvarande atmosfer, som de funnit skämd och liksom illaluktande. Samma anmärkning har äfven blirvit gjord af lotsarne, som efter förrättad lotsning från sjön hit återkommit. Att under kolerans härjande driksvattnet haft en egen vidrig bismak. Alt ankorna ej kunde förmås att qvarstadna i sjön. utan visade en stor rädsla och afsky för vattnet samt höllo sig beständigt på landet. Alt, churu det varit det ypperligaste fiskväder, härvarande fiskare under epidemien knappt fått någon fisk, ithy fisken, isynnerhet slundrorna, hållit sig ovanligt på djupet.