lig och förderslig fred, genom hvilken KFSSIand får uppfylda sina fordringar, hvilka under sådana omständigheter Turkiet gjort mycket bättre uti att underkasta sig för 3 å 4 månader sedan, då det haft sina till millioner uppgående krigskostnader besparade. Turkiet kan tacka sin Gud, om det icke till på köpet får äfven betala Rysslands krigskostnader. En sådan lösning af orientaliska frågan, som nu synes förestå, är i sanning en lika stor triumf för den ryska diplomatien, som den utgör ett nederlag för Wienerdiplomaterna. Zeit. i Berlin meddelar, ur till utseendet tillförlitlig kalla, czarens svar på Portens åndringsförslag. Detta svar, som förekommer i form af en depesch till ryska gesandten i Wien, hr Meyendlorss, låter i kort sammanfattning på följande vis: Det i Wien uppstälda ultimatum är icke Rysslands. Det är Österrikes och de makters, hvilka, sedan de förut granskat detsamma och ändrat dess grundtext, erkänt det som antagligt för Porten, utan att dess ära eller intressen skulle blottstallas. Ryssland har å sin sida gjort allt hvad af det berodde för att förekomma hvarje onödig tidsspillan, derigenom att det, sedan det erhållit del al. Wienerförslaget, afstått från alla motförslag. Sedan Ryssland för längesedan rågat måttet af eftergifvenhet, utan att Porten hittills gjort en enda inrymmelse, kan craren icke gå längre, utan att utsätta sig för att åter anknyta sina förbindelser med Turkiet under så ogynnsamma förhållanden, att en ny och afgörande brytning förr eller senare blefve oundviklig. Till och med i detta ögonblick skulle nya inrymmelser i afseende på uttrycken i noten tjena till ingenting, då Porten blott afvaktar Rysslands bifall till de i Wienernoten skedda förändringar, för att göra sitt undertecknande och afsändandet af den gesandt, som till Petersburg skall öfverbringa den af sultanen undertecknade noten, beroende af nya vilkor och då Porten redan uppstält slika oantagliga förslag i afseende på Donaufurstendumenas ulrymmande. Hvad den sistnämnda punkten beträffar, så åberopar sig Ryssland sina föregående försäkringar och förklaringar och förklarar ånyo, att så snart en turkisk gesandt ankommer till S:t Petersburg med Portens underskrift under Wienernoten i dess oförändrade skick, så skola genast order assändas till ryska trupperna att gå tillbaka öfver gränsen. Med sin vanliga list och snedighet söker Ryssen i detta dokument att göra Wienerförslaget till ett al de 4 andra stormakterna uppstäldt ultimatum och insinuerar på grund häraf, att, då nu den ena parten oförändradt antagit detta ultimatum, så är det både en pligt och en hederssak för makterna att tvinga den andra parten till dess oförändrade antagande! Frågan har genom denna fint blifvit stäld på den ståndpunkt, att de andra makterna erhålla den hedrande rolen af Rysslands exekutionsbetjenter i en tvist, hvari de inblandat sig för att hjelpa och understödja vederparten! Lyckas detta konstgrepp, såsom det synes vara på god väg att göra, så måste man erkänna, att ryska diplomatien icke har sin like i verlden. Franska och tyska tidningarne meddela en hel mängd utförliga underrättelser från Konstantinopel af d. 5 dennes om Turkarnes försvarsanstalter, hvilka för så vidt artilleriet beträffar skola vara ypperligt ordnade, deras tilltagande krigslystnad och deras penningeförlägenhet. Till denna sistnämnda bristens afhjelpande har finansministern bemyndigats att upptaga ett lån af 48 millioner piaster, cirka 6 mill. rdr svenskt banko. Af den omständigheten att Engelska amiralen afslutat kontrakter om leveranser af kol, drar man den slutsatsen att engelska slottan, och troligen äfven den franska, skola inlöpa i Bosforen, emedan deras förblifvande i Besikabugten under hösten och vintern anses för omöjligt. PREUSSEN. Den bekante prestmannen Wislicenus, föreståndare för den så kallade fria församlingen, hade inför kretsrätten i Halle blifvit anklagad för Gudahädelse och förnärmelser emot erkända religionssamfund. Rättegången fördes inom lyckta dörrar. Dom har nu fallit i saken. Wislicenus blef frikänd för Gudahadelse, men befunnen skyldig i den andra punkten och har för sin skrift Bibeln belyst o. s. v. dömts till 2 års sangelse. Men Wislicenus -hade allaredan fått nys härom, och begifvit sig på flykten tvenne dagar före domens