Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1853, sida 2

MEL 101t100110 1CSEflIISCII SåTLC Ul dem, ocn anförde koranens bud: Rajahernas lif är edert lif, deras egendom är eder egendom, deras ära eder ära. Derpå sade han till Muhamedanerna: Om det alltså faller ett enda hår från en Rajahs hufvud, om en knappnål, som tillhör honom, går förlorad, om han skulle kränkas af ett ord, en min, ja tillochmed en blick, så måste vi derför aflägga räkenskap inför Gud. J lagens lärare, sade han derefter, vändande sig till de andlige, sägen sjelfve, är det icke vår lags bud, vår religions föreskrift ? Och då de bejakat detta, fortfor han: Alltså är det för oss en pligt, en religiös pligt, att beskydda och älska Rajahs. Vår gudsdyrkan är olika; men när de kristne, åtlydande sitt samvetes röst, medan vi gå till moskåen, begifva sig till sin kyrka, eller Judarne till sin synagoga, så äro vi derför, muhamedener, kristne och judar, icke mindre allesammans trogne undersåter, d. v. s. samme landssaders barn; vi äro alltså bröder och måste ära och älska hvarandra som sådana. Härmed kan man jemföra slutstrosen i ryska generalen furst Gortschakosss dagorder till sina trupper, der han omtalar Rysslands kallelse att utrota hedningarne?. Det är dock att befara, det denna anda af sördragsamhet, som finnes bland den bättre delen af Turkarne, är långt ifrån att vara allmänt gällande. Tvärtom lär massan af muhamedanerna vara mycket hätsk emot de kristne, synnerligast främlingarne, en temligen naturlig följd af Ryssarnes hot och öfvermod och Turkiets förmenta vänners, Fransmännens och EngelsEn korrespondent till M, Chronicle skrifver, att Stormufti förklarat, att han icke svarade för att Postens största bryderi, om den förlikte sig med Ryssland, blefve att få väl hem de irreguliera trupper, som den uppbådat, och hvilka det kunde falla in att på hemvägen göra hufvudstaden sin visit. De greker, som bo i byarne vid Bosforen, skola vara mycket bekymrade för en sådan händelse och satt sina hus i skick alt försvaras emot våldsverkare. Engelsmännen och Fransmännen skola isynnerhet vara mål för massans ovilja och deras ställning med hvarje dag blifva kinkigare. Denna skildring torde allt ändå vara behäftad med några öfverdrilter, enär andra korrespondenser äro långt ifrån att framställa sakerna i en så oroande dager, utan tvärtom lofva Turkiska befolkningen för den takt, som den visar i sitt uppförande emot de kristne. I Franks. Post. Zeit. berättas, att dagligen samlas stora menniskomassor utanför Reschid Paschas boning och ropa på krig. Omer Paschas trupper, heter det i samma blad, brinna af otålighet att få mäta sig med Ryssarne och sätta sin general i största fruktan för att deras enthusiasm skall förstöra diplomaternas verk. Vi hafva förut anfört en mängd fakta som visa, huru czaren söker inbilla ryska folket och armåen, att det är ett krig för religionen, som är i fråga emot Turkarne. Ett ytterligare bidrag i det hänseendet lemnar en pariserkorrespondent till UIndep. Belge, som omtalar, att, enligt bref från Konstantinopel, fanorna vid ryska armn i Donaufurstendömena utstyrts med ett grekiskt hors, på hvars öfversta spets sitter patriarkmössan. Wienerbladet Wanderer berättar, att ryska regeringen i Buckarest upprättat ett 9:de kommissariat till härens förseende med vapen, kläder och föda. Ryssland har hittills haft 8 sådana kommissariater. ENGLAND. Notisen att den mot Östersjön bestämda flottan fått order att utlöpa bekräftar sig icke. — Lord Clarendon försäkras imellertid högt och öppet hafva yttrat, att han icke trodde det orientaliska frågan kunde lösas utan kanonskott. ÖSTERRIKE. Från Wien skrifves under d. 13 dennes i Köln. Zeit.: Furst Mentschikoff har i går hit anländt, utan all ståt eller åtsölje, endast ledsagad af en sekreterare. an hade genast aflagt de brukliga diplomatiska visiterna. Med hans närvaro Wien uppdykar der det ryktet, att han är ösverbringaren af ett nytt manifest från czaren, hvilket förmodligen kommer att gratis utlemhas i tvenne upplagor — en för Europa och en för ryska nationen. Såsom man försäkrar, ösverslödar detta manifest af söta, fredliga ord, degråter Portens förblindelse, som hindrar denna makt ifrån att se asgrunden under sina söter, uppmanar hela Europa att icke förlora sitt orubbliga förtroende till författarens ärliga och ättskaffens tänkesätt, och framkastar blott mot lutet den anmärkningen att Portens fortfaran1 10 a 1 allmanna lugnet, om Winernoten antogs och männens ringast sagdt tvetydiga uppförande.