Varning till Utvandrare, Då vi för några dagar sedan meddelade en beskrifning på en Svensk nybyggarekoloni i Amerika, nämndes det tillika, att icke alla utvandrare äro så lyckliga som dessa kolonister. Många råka i stor fattigdom, dels derföre at! de kommit till det främmande landet med för små tillgångar, eller råka i sjukdom, dels derföre att de blifva bedragna af de agenter, som i Amerika erbjuda dem sin tjenst, ofta, skamligt att omtala, äfven af egna landsmän. Samme förf., utur hvars bref till Aftonbladet vi anförde ofvannämnde beskrifning, berättar i sednare hänseendet följande, hvilket vi önskade måtte komma till de i allmänhet mycket godtrogna emigranternas kunskap, såsom en helt säkert ej obehöflig varning. Brefskrifvaren hade utför floden Illinois anländt till staden Peoria, en stad, som på 20 år efter sin första uppkomst växt till en ort med 9,000 invånare, och berättar i alseende å detta besök: Förliden sommar eller höst berättades äsven 40 svenskar hafva gjort denna stad ett besök. Ingen af dessa förstod ett ord af engelska eller af något annat språk, utom sitt eget modersmål, och man hade största Svårighet, innan man lärde sig förstå att de voro svenskar, hvilket de på tillfrågan tillkännagåfvo genom en nickning med hufvudet. Dessa svenskar voro alla helt och hållet utblottade och stadda Stor nöd, hvarföre den allmänna välgörenheen måste taga vård om dem. Det är illa, att åra landsmän skola så vind för våg gifva sig ut i len vida verlden och falla främmande samhälen till last. Men detta är icke det enda exemplet af den tanklöshet, som så företrädesvis itmärker de svenska emigranterna. Måhända ;örde dock dessa till de många olyckliga, hvilka inder vägen upp till vestern så ofta plundras. ntet sällskap af emigranter borde resa uppåt andet utan en pålitlig tolk, som hade kunskap m harvarande förhållanden, för att undvika att lifva icke blott plundrade, utan äfven ofta omomma i yttersta elände. Isynnerhet böra emiranter akta sig för att fara på kanalbåtar, som