Rättegängs-och Polissaker. Korkskäraren J. Pettersson var i går uppkallad till poliskammaren, att ansvara, för det han den 12 dennes på gården i Hagas semkant öfverfallit och slagit reserykonstapeln A. Fägersten, då denne var i sine tjensteåliggander stadd. Fägersten upplyste, att då han å ofvannämnde gård höll på att skilja tvenne personer, hvilka råkat i lufven på hvarandra, hade Pettersson inkommit å gården och, utan att taga vidare notis om uppträdet derstädes, tilldelat Fägersten ett slag för örat, hvarefter han tagit till flykten. Pettersson erkände riktigheten af angifyelsen, men ursäktade sig dermed, att han å Fägersten icke observerade något tecken som utvisade hvars andas barn han var; och sedan Fägersten vidgått, att han vid tillfället ifråga icke hade något tjenstetecken på Sig, förklarade poliskammaren, att enär uppträdet timat å gård, Fägersten efter stämning finge anhängiggöra målet vid domstol. Ett rysligt tillämnat mål var i Fredags anhängigt uti poliskammaren. En handelsbetjent i Femkanten hade nemligen anmält, att förre trumpetaren August Jonsson, boende i Östra Haga, den 12 dennes på ceftermiddagen med yåld trängt sig in uti bemälte handelsbetjents salubod, derigenom, att han Söndersprängt dörren, samt inkommen öfverfallit säväl D. som dennes hushållerska, Eva Maria Kullberg, hvarefter han emot D:s vilja utdragit denne på gården och der rätt eftertryckligt kringklappat honom till dess polis, efterskickad af hushållerskan, ankommit och gjort slut på väldet, Då målet, som D. ville ha rubriseradt under den svåraste kategori, såsom rån eller hemgång, företogs hos boliskammaren, förklarade sig Jonsson öfver angifvelsen sålunda, att han vid det han passerade Femkanten utan afsigt att besöka krogen derstädes, kastat en sten efter en hundvalp, som stod i porten och att denne sten träffade dörren till D:s salubod. Ögonblickligen derefter hade D. kommit utrusande och i vredesmod fattat uti Jonsson samt dervid Sönderrif