Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1853, sida 1

Liner Trane. Medeltidsberättelse, srån Danskan. (öfvers. af 6. —n.) — — — (Forts. fr. N:o 217.) Gubben tog mössan af hufvudet och böjde knä på golfvet. Elden kastade ett starkt ljus på hans hvita lockar, hvilka nästan bortskymde hans ansigte, under det han nedböjde sitt hufvud och läste ett Fader vår med hög och ljudelig röst. Den åldriga hustrun bölde knä vid hans sida och upprepade sagta gubbens ord. I detta ögonblick hördes steg utanför huset. Vid ett litet i muren anbragt fönster, som stod öppet för att skaffa röken fri utgång, visade sig en högväxt, bredaxlad man. Gubben märkte honom dock icke, utan fortfor med sin bön och slutade med att göra korstecknet för sig sjelf och sin hustru. — Amen, i Guds namn! yttrade med djup röst mannen utanför fönstret. Gumman upphäfde ett rop. — Heliga jungfru! ropade hon, det är ju Jörgen. Hör du, Ake, det är vår son, som kommer hem! Segelduken, som tjenade till dörr, drogs åt sidan, medan gumman talade, och Jörringer inträdde i stugan till sina föräldrar. — Herren vare tack att du kom! sade modren, i det hon kastade sina armar omkring Jörringers hals och dolde sitt ansigte vid hans bröst. Jag har längtat mycket efter dig, min son, och gamle Åke också. Han blef så glad när du nytigen skickade honom den