Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1853, sida 1

—————— Einer Trane. Medeltidsberättelse, från Danskan. (öfvers. af 6. —n.) (Forts. fr. N:o 215.) Då Jörgen hörde ljudet af stegen hviskade han: — Det är han, jag trodde det genast. Gud vet hvad han nu funderar på. Något ondt måtte det vara; ty när har väl denne man tänkt på något annat. — Nå, det må gå hur det vill! tillade han ett ögonblick derefter, i det han rynkade ögonbrynen. Han har ändå Vår Herre öfver sig och en vedergällning framför sig, i sinom tid. — Med dessa ord drog han mössan öfver pannan, öppnade försigtigt dörren samt smög sig sakta och ljudlöst ut ur krogrummet. Så vidt man kunde se i det osäkra månskenet, var den kommande en man, som i stånd och vilkor stod högt öfver alla de personer, hvilka plägade besöka krogen. Han var omsvept af en vadmalskappo, under hvilken då och då syntes en blank halskrage af ett poleradt bröstharnesk. På hufvudet bar han en låg barett utan band och plym. på han såg Jörgen komma ut igenom krogdörren blef han stående och betraktade med tillfredsställelse sjömannens kolossala skepnad. — Hvarthän så sent, min vän? frågade han. — Vi skulle väl samma väg, om jag eljest förstått rätt, svarade Jörgen. . — Ja, det har jag ingenting emot. Godt sällskap