Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1853, sida 1

— Det är bra litet som är värdt att berätta om Einer, men vida mer att förtiga. — Han har blifvit en rik man på sina ströftåg? — Det är som man tager det. Sår och skråmor vet jag åtminstone att han har, flera än han önskar. — Sätter han mycket värde på pengar? — Ja, hvem gör inte det? — Kanske skulle jag kunna gifva honom tillfälle att med ringa möda förtjena en betydlig summa, och en vacker flicka till på köpet. — Det förra kunde vara godt nog, men det senare bryr sig Einer intet stort mycket om; hans hår är grått, och vackra fickor finna vi öfverallt, hvart vi komma. — Dina ord i all ära, Jörringer! men hvad är väl det för flickor? Trälinnor med tofvigt hår och solbrända ansigten, dumma och lunsiga varelser, hvilka inte förstå sig på något annat, än att lägga ut bete för fiskar och draga handqvarnen. Passa Sig sådana för en fri och välboren herre som Einer Trane till Treldenäs? o — Den, som ni erbjuder honom, är således ett strå hvassare? — Jag skulle tro det, hon är den vackraste flicka i hela trakten; — man har gjort en visa till hennes ära ... hon förstår att knyppla, brodera och spela på harpa som den bäste skald. — Åh kors! utropade sjömannen öfverraskad, och för henne kommer ni nattetid att fria till sjökonungen.